Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Pilgrimsfärd till Jordan. Jericho-dalen och lägret. Det gamla Jericho. Herodes och Christus. Det nya Jericho-Beduinbyn. Pilgrimerna vid Jordan. Tvenne verldsåldrar i tvänne män. Stormig färd till Döda hafvet. Engheddi och Essenerna. Massada sorgespel. Lägret vid Jericho om morgonen. Pilgrimståget till Jerusalem. En blick öfver Palestina, dess folk och historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
vänder du ditt hjerta och lyder icke, utan låter förföra dig,
så att du tillbeder andra gudar och tjenar dem, så
förkunnar jag eder att J skolen förgås, och icke länge blifva
i Iandena." — "Jag tager i dag himmel och jord till vittne
öfver eder; jag hafver satt eder före lifvet och döden,
välsignelse och förbannelse, att du skall välja lifvet och att
du och din säd mågen lefva:" — "Att J skolen älska
Herran eder Gud och lyda hans röst och hålla eder in till
honom ; ty det är ditt lif och din långa Ålder."
Så talar den åldrige lagstiftaren i den stund hans folk
går att begynna ett nytt lif och han går att dö. Änuu
en gång har han upprepat välsignelser och förbannelser
öfver dem, allt efter som de följa eller icke följa Herrans
bud:
"Ty det budet som jag bjuder dig i dag är dig icke
fördoldt eller för fjerran: ’ — "Ej eller i himmelen så att
du måtte säga: Ho vill fara oss upp i himmelen och
hemta oss det, att vi måge höra’t och göra’t!" — "Det
är icke eller på hinsidan hafvet så att du måtte säga: Ho
vill fara oss öfver hafvet och hemta oss det?" — Ty
ordet är ganska hardt när dig i dinom mun och i dino hjerta
att du det göra mä.
Det är ingen främmande, ingen alldeles ny lära, som
Moses säger sig förkunna, det är Ur-religionen,
ur-medvetandet om Gud och menniskan, som var i hennes hjerta
när Gud skapade menniskan till sin afbild, och som,
förmörkad af fallet och dess följder, nu åter från Sinai höjd
och under öken-vandringens uppfostran uppkallats i folkets
medvetande. Ännu en gång, före sitt slutliga afsked,
lyfter sig den Guda-ingifna ledarens och prophetens själ i
den härliga låfsången:
"Akter uppå, i himlar, jag vill tala;
och jorden höro min muns ord ;
Ty jag vill prisa Herrans namn:
Gifver vårom Gudi allena ärona!"
Och åter strömma ovillkorligt profetia, välsignelser
och förbannelser ur hans fulla hjerta. Han slutar med
denna syn:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
