Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Pilgrimsfärd till Jordan. Jericho-dalen och lägret. Det gamla Jericho. Herodes och Christus. Det nya Jericho-Beduinbyn. Pilgrimerna vid Jordan. Tvenne verldsåldrar i tvänne män. Stormig färd till Döda hafvet. Engheddi och Essenerna. Massada sorgespel. Lägret vid Jericho om morgonen. Pilgrimståget till Jerusalem. En blick öfver Palestina, dess folk och historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
korsfästelsen — Hr ilnnu det allmänt brukliga; och ingen
klar morgonrodnad har ännu uppgått öfver grafvens mörka
land. "Abrahams sköt" är det dunkla Hades, dit de fromma
af Abrahams säd församlas efter döden, och der de.
liksom de lefvande bland Israel, bida en ännu otydligt anad
dag. Jobs bok, denna uråldriga bok med menniskoslägtets
äldsta klagan, äldsta frågor oeh svagt gryende hopp, —
med dess ofullständiga, för nlla djupare själar
otillfrcdstäl-lande svar — är ännu judarnes hufvudbok i dessa
men-niskohjertats brinnande frågor. Och huru dystert talar
icke tviflets röst i predikarens bok!
Så står judarnes folk på Palestinas löftesrika jord,
vägande ännu, liksom alla för-christliga nationer, emellan
en uppåtgående och en sjunkande riktning, — och
synbarligen närmare den sednare än den förra — ehuru det
äger ett löfte och en förhoppning, som de förre sakna *).
Phariseer och Sadduc.eer skilja sig i tvenne läger, hvart
och ett behäftadt med ensidighet oeh osanning, båda med
sjelfviskhet och högmod. Och den renaste, tillika den
minsta af judiska sekter, Essenernas, söker vinna
fullkomligheten genom en flykt ur lifvet. Man hoppas ännu på
den Messianske befriaren, men man väntar framför allt
i honom en jordisk förlossare från romarnes ok, en
verldslig konung.
Så var förbundets folk i den stund Jesus föddes i
Bethlehems krubba, så ännu när han, uppstånden från de
döda, stod på Olivberget och sände ut sina lärjungar med
*) "De flesta judar — berättar Tacitus — (Hist. V, 13) hysa
den öfvertygelsen att i deras gamla Prcsta-böcker var
skrifvet, att i denna tid (den af Jerusalems förstörelse genom
Titus) skulle Österlandet uppresa sig och män framgå ur
Judeen, hvilka skulle rifva till sig verldens herradöme." —
Denna profetia var äfven känd i romerska riket och oroade
kejsar Domitian, så att lian lät anställa forskningar angående
Jesu efterlemnade slägtingar. Han lugnade sig då han fick
höra att de voro fattiga jordbrukare, som lefde af sina
händers arbete. Hvilken fara knnde väl, från dylika stackare,
hota Roms och verldens beherrskare? Var icke han en Gud?
Sjelfva hans lif-häst hade ju ett tempel!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
