Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. 23. Påskveckan i Jerusalem, Beredelser hos judarne, hos de christna. Långfredags-aftonens uppträden. Lördagens fest i den heliga Graf-kyrkan. Dårhuslika upptåg. Den ”heliga eldens” utbristande. Theatralisk helvetes-scen. Processionen. Den turkiska paschan och de christna pilgrimerna. Pilgrimernas behållning. Den evangeliska församlingens påsk-högtid. Min egen. Afton i Gethsemane. ”Il Diavolo.” Golgatha. Några tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fi 6
elden säges först visa sig. Under denna öppning är (inom
kapellet) marmorkistan, som skall hafva innehållit
frälsarens kropp. Elden, så säger traditionen, uppkom af den
eviga lifsgnistan, som efter Christi död på korset
upplågade i grafven, förtärde eller förvandlade den materiella
kroppen och frambringade den förklarade lekamen, i
hvilken frälsaren uppstod. Huru detta pbenomen blifvit ett
årligen återvändande, ehuru grafven sedan århundraden
(snart årtusen) är tom. derom säger traditionen intet, ej
heller de troende. "Det är ett under", ocli dermed väl.
"Det lockar tusentals pilgrimer och nyfikna årligen till
Jerusalem , säga vederbörande, och dermed väl. — "Väl: ty
det fyller klostrens kassor och våra penningpungar!" torde
de tillägga afsides. De vetande och förståndiga veta rätt
väl huru det förhåller sig med det föregifna undret och
dess ändamål. De äro icke dess mindre nyfikna att se
uppträdet, om de icke sett det förr. Bland dessa nyfikna
var jag.
Kyrkau fvlldes efterhand af allt slags folk under
mycket sorl och kamp om platser. Ynglingar och pojkar
klänga upp kring pelare och balustrader och hänga sig
fast hvar de det kunna; andra draga dem i benen och
rycka dem ued; de försvara sig med fötter och händer si
godt de förmå. Kyrkan lik en massa af hufvuden med
turbaner och grekiska mössor. Jag anmärker äfven en
mängd qvinnor, de flesta i den Bethlehemitiska drägten.
Några hafva med sig små barn. Timma efter timma
förgår. Emellanåt tränger en vild skara af trashankiga unga
mån och gossar in i hopen under skutt, handklappningar
och vilda rop, i hvilka man skönjer orden (dem en vänlig
skottsk missionär från Damascus uttyder för mig): "Detta
"är Herrans graf! Vi tillbedja vid Herrans graf. Snart
"kommer Herrans eld ! Vi hafva glädje; judarne hafva
"sorg. Må Herren snart upprätta sitt rike! — Långt lif
"åt sultanen. Turkiska soldater drifva de hoppande och
skriande tillbaka med piskslag; men de återkomma snart
igen, oeh slutligen låter man dem stå, stampande, skriande,
handklappande. Några uppstiga på de andras axlar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
