Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. 23. Påskveckan i Jerusalem, Beredelser hos judarne, hos de christna. Långfredags-aftonens uppträden. Lördagens fest i den heliga Graf-kyrkan. Dårhuslika upptåg. Den ”heliga eldens” utbristande. Theatralisk helvetes-scen. Processionen. Den turkiska paschan och de christna pilgrimerna. Pilgrimernas behållning. Den evangeliska församlingens påsk-högtid. Min egen. Afton i Gethsemane. ”Il Diavolo.” Golgatha. Några tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
långvarigt klappande öppnades mig trädgårdsporten af pater
Antonio, som icke tycktes vara vid det bästa lynne. Nästan
med detsamma kom missionens unga läkare, Dr. Atkinson,
(en man af ett fint, allvarligt och mer än vanligt intagande
väsen), samt hans unga fru. Vi satte oss i den lilla
ber-8ån, täckt af passionsplantor, och Dr. Atkinson läste högt
ur sitt medtagna Nya Testamente berättelsen om Jesu
kamp i Gethsemane. Efter några reflektioner öfver de yttre
dragen dervid, yttrade jag, att jag icke kunde tänka mig
den inre ångesten, som berättelsen omtalar, såsom vållad
blott af förkänslan eller af Jesu vetande om den grymma
behandling och död han gick till mötes, utan af det vida
större lidande, i hvilket han skulle ingå och som redan
måste hafva begynnt — förmörkelsen af hans
Guds-medvetande. Ty detta är högsta lidande på jorden, att känna
sig öfvergifven af Gud, att tvifla på Guds kärlek och vår
egen tros sanning. Men den stegrade jordiska smärtau,
dödens skuggor, hafva ej sällan denna makt på de ädlaste,
mest förfinade naturer. Just deras djupa känslighet
öppnar för dem lifvets djupaste helvete. Huru många röster
höja sig icke under historiens åldrar, vittnande derom.
Den dygdigaste af Roms republikaner, han, som offrade
åt sitt ideal sina söner, sin välgörare, hördes i sin sista
stund utropa: Dygd, du är endast ett namn!" Ropet:
"min Gud, min Gud, hvi hur du öfvergifvit mig?" ljuder
icke blott uti Davids klago-psalm, utan äfven hos alla folk.
från de renaste, uppåtsträfvande själar. Om Jesus icke
hade erfarit denna ångestens yttersta ångest, så hade han
erfarit något mindre, än de ädlaste af menniskor. Han
kunde icke erfara mindre då han införlifvat sig med
menniskoslägtets väsen och tillstånd intill dess innersta djup;
han måste bära de yttersta följderna af syndens och
förmörkelsens tillstånd om han skulle kunna upphäfva dem
med sitt lif och sitt ljns. Det är detta dubbla
medvetande, som jag tycker mig se uttryckt i Jesu kamp i
Gethsemane, — kampen emellan känslan af mörkrets
öfverväldigande, sig närmande makt, och den af hans lidandes
mål, af den slutliga segern under Kaderns ingifvelse och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
