Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. 23. Påskveckan i Jerusalem, Beredelser hos judarne, hos de christna. Långfredags-aftonens uppträden. Lördagens fest i den heliga Graf-kyrkan. Dårhuslika upptåg. Den ”heliga eldens” utbristande. Theatralisk helvetes-scen. Processionen. Den turkiska paschan och de christna pilgrimerna. Pilgrimernas behållning. Den evangeliska församlingens påsk-högtid. Min egen. Afton i Gethsemane. ”Il Diavolo.” Golgatha. Några tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
steräängar. Men de besökande fortforo att komma och
det var ingen ro att vänta denna afton i Gethsemane.
Dr. Atkinson föreslog mig att gä till det ställe, som
han och flera andra af de evangeliska och tänkande
männen här anse vara det verkliga, historiska Golgatha. Jag
hade redan hört pastor Wallentin tala derom och hade
länge önskat känna den platsen. Vi gingo nu dit i den
stilla, sköna aftonen. Stället är beläget utom St.
Stephans-porten, till venster om vågen utför Moria berg. Det
utgöres af en hög, temmeligen rymlig terrass på bergets
af-sats ned mot Kidrons bäck, och inan kan sannerligi 11 icke
tänka sig en i historiskt och symboliskt afseende bättre
egnad plats för det gamla Golgatha. I bakgrunden, öfver
Moria berg, ser man Jerusalems östra mur. Nedanför
går landsvägen, samma väg, som fordom förde, till Anatooth,
och på hvilken troligtvis de gingo, som, enligt den
evangeliska berättelsen, "ristade sina hufvuden öfver den
kors-fästade, i det de gingo förbi." Ställets läge har något, på
en gång afsides, afskildt och derjemte offentligt. Det
skiljes från Jerusalem genom klipphöjderna, men är öppet åt
landsvägen och åt Olivberget. Och härutinnan ligger eu
rörande symbolik. Det är midtöfver den sköna höjden,
der Jesus så ofta vandrat med sina lärjungar, det
oliv-krönta berget, nu klädt i vårens prakt, som korset reses,
på hvilket han skall dö, sjelf i sin ålders kraft och
blomma. Jordens skönhet och hans lifs ljusaste minnen —
Bethanien och dess syskonkrets — blicka emot honom
under det han försmädas, lider och dör. Äfven sådant
hörer till detta lifvets bitterhet. Han ville smaka den
fullt!*)____
*) På det att ingen mera måtte kuniia säga sig hafva lidit
svårare än Christus led; på det den mest föl-orättade, mest
misshandlade af menniskors barn derefter måtte, lika med
den olycklige Calas i den stund han gick att lida sitt
förfärliga dödsstraff, (han blef rådbråkad) för en gerning, den
han icke begått, kunna säga: "Jag dör oskyldig; men
hvarföre skulle jag beklaga mig ? Jesus Christus, som var
oskul-"den sjelf, har icke vägrat sig att för mig dö en ännu myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
