Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Besök i Bethlehem. Palestinas Flora. Den svenske botanisten. Lifvet i Nybyggarens hus. Artas dal. Den bannlyste Sheiken. Turisterna. Arabiska sagor. Om bibelns qvinnor. Hebron och Abraham. Vandring till Salomos dammar. Allarm och förskräckelse. Hvardags-uppträden i Palestina. Ibraham paschas tid. Nuvarande utsigter. Arabiska giftermål. Önskningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
upp, fann min parasol sönderslagen, min klädning
genuin-trampad af hästfötterna, men mig sjelf — icke rörd.
Endast en stöt, som jag af fallet fått på ryggraden, hindrade
mig att gå med full ledighet. I den grekiska patern
Benjamins trädgård drack jag vatten, fick en bukett sköna
rosor och satte 111ig åter till häst sedan den hederliga M:r
Blum, konsul Finns förtroendesman och vår ledsagare, satt
sig på den vanartiga klipparen och förde den på godt
afstånd frän vårt lilla låg. Miss II. red nu på hans stora,
säkra häst. Så kommo vi lyckligt fram till Artas dal vid
Bethlehem.
I nybyggaren Meschullams hus var stor familjefröjd.
Äldste sonen hade efter flera års vistande i Amerika
återkommit för att hälsa på föräldrar och syskon, och glädjen
var stor på ömse sidor. Dalens araber deltogo ock i den
och hade bevisat det medelst en "fantasia" med fackeltåg,
sång och dans aftonen förut på Meschullams gård. De
skänkte honom äfven ett får oeh afsköto en mängd skott
såsom fröjdebetygelsc. Nästa afton skulle uppträdet
förnyas. Det beskref» för mig som vildt och skränande, utan
all skönhet.
Aftonen då jag ankom blef emedlertid en stilla afton.
Husets återkomna son hade med tvenne amerikanska
vänner begifvit sig till Hebron. Ensam med gubben
Me-schuUam satt jag på husets piazza under den klara
stjernhimmelen oeh njöt af hans samtal.
Meschullam är en autodidakt, och moder natur har
gifvit honom en gnista från sin innersta härd, den
Prome-teiska elden. Detta och hans mångsidiga lifs-erfarenhet
gifva åt hans ord något egendomligt, friskt och nytt, likt
en framspringande källa. Med innerlig kärlek talade han
om den glädje jordbruket ger sin idkare. "Ty jorden sjelf
"gläder sig att blifva frigjord genom menniskan och
fröj-"das tydligen liksom hon, då den härer fram i ljuset sitt
’"inres saft och kraft i sköna gestalter."
Jorden i dessa dalbottnar är synnerligt rik och lönar
yppigt odlarens arbete. Ethanis klara källa har vatten
nog för alla. Afnämare af jordens produkter felas icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
