Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Åter i Jerusalem. Storfursten och storfurstinnan Constantin. Krigsrykten. Heta dagar. Storfurstens besök i Omars moské, religiösa liberalism, förståndiga frågor. Biskop Gobats silfverbröllop. Ett annat bröllop. Biskopens parti och konsulns parti. Det rätta partiet. Drottning Victorias födelsedag i Jerusalem. Ökenvind och dess verkningar. Rosendalen. Små utflykter. Bethanien än en gång. Diakonissorna. Efterskörd samt återblick. Ökentider; deras frukt. Systerhemmet. Lilla Richane. Min sista dag uti Jerusalem. Godt budskap. Stormigt och stilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
åsna, lastade med trädgårdsvaror frun Artas till Jerusalem.
Ståtligt glänste i den stigande solen Bethjalla seminarium
och kloster-kyrka, omgjordade af sköna olivplauteringar.
Så Amär Elias med Papa Benjamins trädgård. Stället, der
jag kastades af hästen, red jag nu öfver med vinglätt håg.
En högväxt arab från Bethlehem, som talade italienska,
sällade sig till oss och ville gerna språka. Han var en
vacker vänlig man, uppfostrad i Bethjalla seminarium, der
han blifvit en romersk-katholsk christen. Likväl ville han veta
af mig hvad ordet kalholsk betydde. Han hade stor
kärlek för språk och tycktes hafva stor fallenhet att lära dem;
ville gerna lära sig engelska, men beklagade sig öfver
svårigheten att finna lärare och böcker.
I Jerusalem fann jag stor uppståndelse. Ityska
storfursten Constantin med sin gemål väntades till staden, och
creti och pleti skyndade ut att möta dem. Kring
Jaffa-porten samlade sig de hvita spökena i massor på murar
och tak, dock ej i den mängd, som vid prins Alfreds
intåg. M:rs Finn hade haft godheten bereda mig jemte sig
och sina barn plats i latinska klostret nära vid
Jaffa-por-ten, och dess abbot, monseigneur Valerga var vår högst
artiga och belefvade värd, undfägnade oss med sötsaker,
fin rosenlikör, enligt orientaliskt bruk, och sörjde för att
vi i hans vackra sal och förmak fingo de allrabästa
fönsterna. Bättre plats kunde man ej hafva för att se de höga
resandes intåg. Det var vid en lågande middagssol som
de anlände till Jaffa-porten. Till fots trädde de in på
Jerusalems gator, storfursten i hvit uniform, ledande sin
gemål och med den audra armen hvilande omkring sin lilla
sons hals. Han är en liten man, men af energiskt,
allvarsamt utseende med regelmässiga drag, som påminna om
kejsarens, hans faders. Furstinnan, en högväxt fru, syntes
hafva ett ädelt och verkligen furstligt utseende oaktadt sin
enkla riddrägi och sin schäferhatt, öfver hvilken fladdrade
en tillbakakastad blå ttorsslöja. Gossen såg ut som — en
liten prins bör se ut. Framför dem gick den vackra
pascha Soreija och motade med båda händerna undan det
påträngande folket. Storfursten såg temligen onådig ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
