Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Åter i Jerusalem. Storfursten och storfurstinnan Constantin. Krigsrykten. Heta dagar. Storfurstens besök i Omars moské, religiösa liberalism, förståndiga frågor. Biskop Gobats silfverbröllop. Ett annat bröllop. Biskopens parti och konsulns parti. Det rätta partiet. Drottning Victorias födelsedag i Jerusalem. Ökenvind och dess verkningar. Rosendalen. Små utflykter. Bethanien än en gång. Diakonissorna. Efterskörd samt återblick. Ökentider; deras frukt. Systerhemmet. Lilla Richane. Min sista dag uti Jerusalem. Godt budskap. Stormigt och stilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
no
(för omkring 30 år sedan); men jag tror icke, att man
anser många bland dem hafva blifvit särdeles goda christna.
Helt visst är det godt, att en anstalt här finnes, som ger
jndar tillfälle att få undervisning i christendomen och att
under tiden bli försörjda. Förliden söndag confirmerades
i Sions-kyrkan tre. unga israeliter, som fått uppfostran uti
det lilla tecknologiska institutet under missionens skydd.
Deras utseende och hållning ingåfvo förtroende. De tycktes
vara allvarliga och pålitliga unga män.
Biskop Gobats bröllop påminner mig om ett annat,
som jag förgätit omtala, men icke bör glömma; ty det
bekräftade en af profeternas spådom, att fastän stor
förstörelse och förödelse skall öfvergå Jerusalem, så skall
bröllopståg och gamman återvända på dess gator.
Det var en dag för några veckor sedan som en
festligt klädd bröllopsskara tågade genom Jerusalem. Bland
bröllopsgästerna befann jag mig. bjuden af engelska
konsulns fru, som, i förening med en här boende engelsk
bankir, anställde bröllop för en deras gudson. en till
nhri-stendomen omvänd jude. Gästerna voro nästan alla klädda
som europeer och tåget tog sig något besynnerligt ut i
den asiatiska, arabiska staden. Vid den ganska ståtliga
bröllopsmältiden var det mig ett stort nöje att höra ott
par egendomliga, utmärkt vackra, gamla hebreiska Anthems,
som sjöngos ganska väl af M:rs Finn och några andra.
Ett par arabiska qvinnor infunno sig vid dörren och
uppstämde en bröllopssång i motsatts med all harmoni, men
som förlnstade genom dess egna karakter. Man drack
åtskilliga skålar. Brudgummen, som icke såg ut såsom om
han varit med då krutet uppfanns, ville fabricera en
saty-risk skål för biskopen, men tystades ned af konsul Finn,
hvarpå dennes fru lifligt inföll : "Ja. vi vilja dricka
biskopens skål och det af allt vårt hjerta och — långt lif
åt honom!" Hon drack af ett varmt hjertas ingifvelse,
men mycket få af konsulns parti förenade sig med henne.
Mera enhälligt drack man den allmänt omtyckte pastor
Hefters skål. Man hade hoppats att han skulle komma
till måltiden, väntade äfven på honom — men förgäfves.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
