Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Åter i Jerusalem. Storfursten och storfurstinnan Constantin. Krigsrykten. Heta dagar. Storfurstens besök i Omars moské, religiösa liberalism, förståndiga frågor. Biskop Gobats silfverbröllop. Ett annat bröllop. Biskopens parti och konsulns parti. Det rätta partiet. Drottning Victorias födelsedag i Jerusalem. Ökenvind och dess verkningar. Rosendalen. Små utflykter. Bethanien än en gång. Diakonissorna. Efterskörd samt återblick. Ökentider; deras frukt. Systerhemmet. Lilla Richane. Min sista dag uti Jerusalem. Godt budskap. Stormigt och stilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 i
icke anträda denna resa af flera dagars ridt, helst i mitt
nuvarande klena hälsotillstånd, och — res-sällskap finner
jag icke här.
En annan vandring af intresse är den omkring
Jerusalems murar, som man kan göra på tre timmars tid.
Utom vinsten att bättre fatta stadens läge har man nöjet
att se något af folklifvet utanför staden, hvilket, hvad
qvinnorna angår, visar sig förnämligast under det de vid
brunnarne hemta vatten i allahanda kärl, men synnerligen i
getskiiinspåsar. De gestalter och grupper man dervid får
skåda äro icke utan pittoresk verkan och hafva en alldeles
egendomlig karakter.
Den ü7:de
gjorde jag mitt sista besök i Bethanien. Utsigterna under
färden dit äro så ovanliga, så egendomliga att de alltid på
nytt öfverraska mig, och Bethaniens minnen äro alltid
ljufligt förfriskande för själen. Denna gång åtföljdes jag af
tvenne älskliga unga systrar från Diakoniss-hemmet. Vi
besökte Martas och Marias hus, hvars flera prydnader och
antika bildhuggeriverk jag tror mig en gång förut hafva
omtalat, och hvilka bevisa att en prydlig romersk villa förr
stått på denna plats. Som vanligt omgåfvos vi af den
eländiga byns araber, män, qvinnor och barn. Jag
anmärkte huru annorlunda än de flesta europeer
Diakoniss-systrarne bemötte dem och i synnerhet barnen, huru
vanligt och godt de talade med och lyssnade till dem. Också
älskas de allmänt af araberna, som ingalunda hafva
otillgängliga hjertan. Barnen suiögo sig till systrarne såsom af
instinkt och sökte skydd hos dem då några män med liugg
och slag ville drifva tillbaka de närgångna små, ty
arabernas lynne är våldsamt, och samma barn, som de den ena
stunden kyssa, kunna de i nästa ögonblick ge med knuten
hand slag i hufvudet eller sparka undan så att det är
upprörande att se Ett par sålunda slagna små flickor
upptogos i systrarnes famn, der denis tårar torkades och deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
