Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Om bord. Reseminnen: Abugosch, Jaffa. Caipha. Missionärens hem. Dagar på Carmel. Resa till Nazareth. Genesareth. Tiberias. Forntidsdagar och hvardagslif. Bad och Beduiner. Tabor. Åter i Caipha. Något nytt under solen. Beyruth och Libanon. Emir Seid och hans hof. Sitti Camomilla. Druser och Maroniter. Araberna. Mahomet och Al Koran. ”Det lugna lifvets Amma”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12!>
sina män, sittande pä marken under den fria himmelen.
Fyra eller fem mord och en mängd andra våldsgerningar,
dem han föröfvat, hafva icke hindrat den rika Sheiken att
vinna ett, för en arab, ovanligt hull, och att se ut som en
fryntlig man, slug och förnöjd, fullkomligt tillfreds med sig
och sin verld.
Man serverade måltid inom harem på ett lågt bord.
kring hvilket damerna satte sig på kuddar i det de bjödo
oss att deltaga i anrättningen. Rätterna åtos, såsom
vanligt, med fingrarne. Jag vågade icke äta af den feta
pilaffen samt andra mustiga rätter, utan längtade
obeskrifligt efter en kopp the, den jag väl skulle blifvit förutan
om icke unga miss H., som talar ledigt arabiska, behändigt
och beslutsamt åtagit sig att bereda den af mitt medförda
förråd. The och vatten kokades tillsammans, en get
mjölkades för tillfället och jag fick en kostelig aftonmåltid.
Sedan reddes åt mig och mina unga väninnor bäddar af
madrasser, som breddes på golfvet, vi lemnades ensamma
och hade en god natt i det stora, luftiga rummet.
Vid solens uppgång sutto vi alla till häst, ty vi hade
framför oss en mödosam resdag: men det var den
allra-skönaste morgon, luften diamantklar och ren. Jag njöt
den såsom jag ännu icke njutit någon morgon ocb någon
luft i detta land. Sedan tog vägens bråk och
besvärligheter ut sin rätt; men vinden blåste frisk och min häst
gick säkert och visste sin väg. Då denna väg emedlertid
ständigt går nedåt alltifrån Abugosch, är ridten vida mera
tröttsam, än då den går uppföre mot Jerusalem. Vårt tåg var
så ordnadt: först red konsul Finns arabiska kavass, fullt
beväpnad och i stor kostym, så unga miss H., lätt och
graciös, på sin hvita häst, så kom, buren af en mulåsna,
lilla Constance i en korg, ur hvilken hon emellanåt tittade
upp som en liten elva, med ett silkeskläde svajande öfver
det täcka hufvudet och ett frågande: "well miss Bremer ?" samt
de vänliga blå barn-ögonen riktade på mig, som nu kom
på min Rachuån, följd af Sulieman och sjelf följande
dragomannen, M:r Blums säkra fotspår, Sist kom hästen inert
mitt bagage och dess förare.
F>•. Bremer. Rem. TV. 0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
