Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Om bord. Reseminnen: Abugosch, Jaffa. Caipha. Missionärens hem. Dagar på Carmel. Resa till Nazareth. Genesareth. Tiberias. Forntidsdagar och hvardagslif. Bad och Beduiner. Tabor. Åter i Caipha. Något nytt under solen. Beyruth och Libanon. Emir Seid och hans hof. Sitti Camomilla. Druser och Maroniter. Araberna. Mahomet och Al Koran. ”Det lugna lifvets Amma”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
oeh der man påstod att inga nattliga menniskofiendcr
funnos. Jag befann mig der midt i jude-qvarteret. Huset
var stort, väl bygdt, låg högt, hade från taket en ypperlig
utsigt öfver staden och sjön. Vackra spanska judinnor
kommo dit upp och ställde sig att gapa på mig som på ett
underligt främmande djur.
Från ett hus i grannskapet ljödo tamburin och
handklappning i dans-takt. Der var bröllop i huset, och min
värd frågade om jag ville vara med derom. Jag
samtyckte och fördes af Herr Weisemann till bröllopsgården
och in i ett rum fullt af qvinnor, som dels på bänkar kring
väggarne, dels sittande på golfvet, i kompakt krets
om-gåfvo, under sång och handklappning, en ung danserska,
som rörde sig i midten af rummet. Vid anblicken af llerr
Weisemann stadnade handklappning, sång och dans, och
ett förfärligt rop och skriande uppstod i fruntimmershopen
mot den djerfve manlige lagbrytaren, som vågade inträda i
det andra könets fridlysta krets. Allas ögon, röster och
åtbörder riktades mot honom bannlysande. llan såg ej
mycket förskräckt ut, men försvann dock snart och
lemnade mig allena bland fruntimren, som nu med mycken
vänlighet förde mig fram genom trängseln och skaffade mig
plats vid ett af de öppnade fönstren, hvarpå sång,
trum-ning, dans ocb handklappning begynte å nyo.
Den dansande var en blek, ung qvinna med fina drag
och ovanligt stora, sköna ögon med långa mörka ögonhår,
ständigt 6änkta under dansen; mörka, målade skuggor
förhöjde ögonens skönhet. Växten var fin och fullkomlig,
ställningen ledig och bysten isynnerhet vacker i den hvita,
under bröstet tillknäppta spencern eller vesten. På
hufvudet bar hon en slags turban. Hennes dans var ett sakta
skridande rundt omkring, nästan på en fläck under
växlande ställningar med upphöjda armar och händer, som
voro målade med rost-röda ränder. Hon rörde sig liksom
i en dröm, och det allvarsamma uttrycket, armarnes
rörelser — mera kantiga än afrundade, men likväl behagliga —,
de stäudigt nedslagna ögonen, kroppens sakta sväfvande
rörelse gåfvo åt denna dans en mystisk karakter, som ovil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
