Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Om bord. Reseminnen: Abugosch, Jaffa. Caipha. Missionärens hem. Dagar på Carmel. Resa till Nazareth. Genesareth. Tiberias. Forntidsdagar och hvardagslif. Bad och Beduiner. Tabor. Åter i Caipha. Något nytt under solen. Beyruth och Libanon. Emir Seid och hans hof. Sitti Camomilla. Druser och Maroniter. Araberna. Mahomet och Al Koran. ”Det lugna lifvets Amma”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 9 f>
stammar; men hvarken böner, guld eller andra tillhud
förmådde honom att skilja» vid sitt älsklings-sto.
Nu var der en annan höfding, kallad Faris el Aanta,
som högeligen åstundade att komma i besittning af detta
sto, hvars rykte så uppfyllde landet att det fanns ingen
från norr till söder, från öster till vester, som icke hört
talas om dess makalösa förträfflighet. Många voro
anbuden, som denne höfding sände till Rejäl el Hamel, hvilka
likväl icke hade annan påföljd, än att stadfästa honom i
beslutet att behålla sitt sto, som var likt solljus för hans
hjerta, hvars snabbhet var lik vindens oeh hvars öga var
såsom lefvande eld.
Höfdingen Faris el Aanta. ursinnig öfver sin rivals
obetvingliga envishet, beslöt att skaffa sig genom list det
som han ej förmått vinna genom öppen underhandling och
stora anbud.
I följd deraf bytte han om kläder och färgade, sitt
ausigte med en ört, som gaf det ett hemskt och dödlikt
utseende. Så vanställd lade han »ig ned vid sidan af
vägen der ban visste att Rejäl el Hamel skulle rida
fram. Snart såg han ock »in afundade rival komma
långsamt ridande på det sto, efter hvilket han så länge
förgäfves suckat. "Esaaf! Hjelp gode fremling!" utropade
han med en svag röst såsom vore han nära att dö, —
"öfvergif icke en olycklig, som utan ditt förbarmande
bistånd måste dö likt en hund. Redan ser jag rof-foglarne
samlas omkring mig för att suga mitt blod; — hjelp!
Allah skall belöna dig ocb dina dagar »köla sluta i frid.
Vid din faders skägg anropar jag dig, öfvergif icke eu
din like i hans ytterliga nöd. Jag har hvarken ätit eller
druckit sedan tjugufyra timmar. Fräls mig. eljest dör
jagi"
Nu var Rejäl el Hamel en god nian, hvars hjerta
alltid var öppet för hans likars lidanden, och den falska
höfdingens tillstånd verkade mäktigt på honom.
"Du skall icke dö", — utbrast han — "stig upp
bakom mig, oeh med örnens snabbhet skall mitt »to föra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
