Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Resa kring mindre Asien. Tripoli. Latakiah. Gästabud och bal. Iskanderun. Mersina. Ressällskap och samtal om bord. Rhodus. Grekiska öar och minnen. Smyrna. Diakonisshemmet. Svenska konsulns hem. Lifvet i Smyrna. Grekland i Asien. Tre dagar på Mythilène. Åter i Smyrna. Polykarpus Martyren. Turkiska Dervischer. Afresa till Constantinopel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 1 4
Staden har nu en högre skola, bygd och underhållen
af grekerna pà ön. Skolan räknar redan 100 lärjungar,
som beredas till att kunna ingå i Athéns högskolor. Äfven
en skola för flickor är anlagd för att gifva Mvthilènes
unga döttrar underbygnad nog att kunna inträda i
flickpensionerna uti Smyrna eller i Atbén. Diakonisshemmet i
Smyrna räknav redan flera elever härifrån.
I går besökte jag det nya skolhuset — ungdomen
har nu ferier — och fördes omkring af — Homer och
Aristides; respekt för det klassiska sällskapet, jag ber! —
Herr Homér är en verkligen klassiskt bildad grek från
Smyrna, der namnet Homer är ett sedan gamla tider
vanligt slägtnamn, och han gör ini en lustresa på Mythilène.
Herr Aristides är föreståndare för skolan, muséet och
bibliotheket — allt här i sin begynnelse. De moderna
herrarne Homér och Aristides voro ganska angenäma och
bildade män; men om den gamle Homér, som föddes,
såsom det säges, och sjöng vid Mele’s strand i Smyrna
odödliga sånger: om Sappho, som föddes här; om den
vise Pittakus, som gaf Mythilène menskligt visa lagar,
visste de icke att säga mig mer, än Brockhaus’
konversationslexikon, och det är — litet!
Gerna had" jag velat veta något mer, i synnerhet om
henne med det varma hjertat, som i detta skönhetens hem
fostrades af solens och sångens Gud för att sednare på
en annan ö sargas af den bittraste smärta och ej finna
tröst eller ro utom i våldsam död. På Luckades klipp-ö
är, säges det. en hög i hafvet framskjutande, udde, som
fordom bar ett tempel, helgadt. åt Apollo. Hvart år
firades der en fest, hvarvid en missilådare — icke värd att
längre skåda solens ljus — störtades utför klippan, ljusets
Gud till ära. Från deuna klippa — tillägger traditionen —
störtade sig äfven skaldinnan med det brinnande hjertat,
ensam med sin smärta. Jag har läst en sang af henne
— den enda, om hvars äkthet, man är säker — och helt
visst hennes svanesång. Den är ingen ljuft klagande
sång, utan ett vredens och smärtans rop ur en stark själ,
full af välljud och kärlek, en själ. som vet sig förtjena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
