Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Resa kring mindre Asien. Tripoli. Latakiah. Gästabud och bal. Iskanderun. Mersina. Ressällskap och samtal om bord. Rhodus. Grekiska öar och minnen. Smyrna. Diakonisshemmet. Svenska konsulns hem. Lifvet i Smyrna. Grekland i Asien. Tre dagar på Mythilène. Åter i Smyrna. Polykarpus Martyren. Turkiska Dervischer. Afresa till Constantinopel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 1 9
hon flytta hein till mig och presenteras för sin blifvande
man."
Faderns vilja måste efterföljas. När den förkunnades
dottern bleknade hon och grät. Men faderns vilja var lag
för henne. Att hennes eget hjerta, hennes samvete kunde
hafva någon röst-rätt i frågan om hennes giftermål, det
föll henne icke en gång in. Gråtande lemnade hon för
alltid sitt ungdoms-hem och sitt glada, friska ungdomslif.
Ty det grekiska "Gynecéet" (fruntimmernas afdelning i
grekiska hus) är för själens lif icke mycket bättre än
turkarnes harem.
Det är icke af brist pä ömhet, som grekiska fäder,
såsom nyssnämnde fader, "sälja bort" siaa döttrar, det är
af brist på insigt i qvinnohjert.at och om lifvets sanna
lycka. Grekiska fäder här hafva ej sällan i hög grad den
intill svaghet gränsande kärlek för sina döttrar, som jag i
alla länder anmärkt såsom en af niännernas rådande, mest
älskvärda svagheter, men, liksom all svaghet, alstrande
intet godt.
Ett rörande prof på faderskärlek lemnar i denna
stund en grek i Smyrna. Hans enda dotter var en af
Diakonisshusets elever. Det rådde emellan fadern och
dottern en kärlek af nästan magnetisk och magisk makt.
Han kunde knappt någon dag undvara att se sitt barn,
åtminstone ett ögonblick. Och hon tycktes redan på afstånd
förnimma faderns annalkande, höra hans steg, och hela
hennes lilla kropp spratt dervid till af glädje. Hon
sjuknade, och för att sjelf kunna vaka öfver hennes vård tog
fadern henne hem till sig. Då sjukdomen förvärrades koin
ban till diakonissorna och sade: "bed för min dotter;
"bedjen att hon måtte bli frisk! Om edra böner bli hörda,
"skall jag tro på er Gud, jag skall bli en god, en
evangelisk Christen, ödmjuk, tacksam!" Den eljest sträfva och
häftiga mannen, som dittills ej trott på någon Gud. hade
blifvit from och böjlig. Men — hans dotter dog. Och
hela hans häftighet lefde upp igen i den stormande
smärta. med hvilken han ömsom uppreste sig mot det öde,
som hade frånrvekt honom hans lifs glädje, ömsom om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
