Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Återblick på resan genom Archipelagen. Dardanellerna, Constantinopel. Min nya riddare. Sorgliga och glada nyheter. Fart uppföre Bosforen. Sultan Abdul Medschid. ”Asiens söta vatten.” Sophia-kyrkan. Janitscharerna. Delphiska trefoten. De svängande Derwischerna. Constantinopels inre. Brunnar. Bazar. Jern-kolonnen. Dschemberlidasch. Sagolik förändring. Något om Turkiet och dess framtid. Reformens hinder. Constantinopels stora sqvaller. Despotismen och friheten. Turkiets fruntimmer och prester. De vrålande Derwischerna. Österlandets och Vesterlandets idealer. Syriens ställning. Afresa till Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 7
ter och klimat. Med goda vägar och hamnar skalle det
besökas och befolkas såsom nu Neapels och Siciliens
stränder. När en gång jernvägar sträcka sina armar genom
Rysslands vida stepper och Sebastopols djupa krokodilgap
förvandlas till en hamn för fredliga turister kan den tiden
komma. Med ett kejserligt par sådant som det, hvilket nu
innehar Rysslands thron, kun man hoppas allt godt. En
ny verld och nya skatter skola då öppna sig för europeiska
resande och vetenskapsmän så väl i det fordna grekiska
Pentikopäas bevarade skatter, som i det nuvarande Krims
märkvärdigheter: Karaiternos*) flock på deras höga klippa,
Zuricher-thals evangeliska koloni m. ra. Ännu högre upp,
vid Azowska hafvets kuster skola de finna flera af dessa
evangeliska kolonier, hvilkas dygder man allmänt berömmer
och hvilkas inflytande och läror, tysta, men djupa som Dons
böljor, sprida sig till stepplandets befolkning, väckande
högre allvar, större samvetsgranhet, ett bättre, heligare lif.
Men — jag återvänder till Bosforen.
Från den ena stranden till den andra far man till
idel sköna platser, besökta promenader. En af de mest
ryktbara är Bulgurlü ( näktergalen ), så kallad, säges det,
af den mängd näktergalar, som om våren låta sig höras i
dess parker. Jag fördes dit en fest-dag af min vänliga,
unga landsman vid svenska legationen, baron Lave
Beck-friis. Under vågen, som bär starkt uppföre i mer än en
timmas tid, foro vi förbi en stor, grekisk-armenisk
kyrkogård. Under de sköna träden sågos en mängd armenier
sitta på grafstenarne, spelande kort, rökande och
undfägnande sig med hvarjehanda förfriskningar. På ett håll såg
jag sex eller sju äldre, ståtligt klädda män hålla
hvarandras händer under utförande af romaikan , — så kallar
man här den bland grekerna brukliga dansen. Och allt
detta på en begrafningsplats! Bättre synes mig ödsligheten
i den turkiska stora grafskogen i Scutari. Bättre glömska
än sådant lättsinne I
•) De judiska protestanterna, om hvilka jag redan talat.
Fr. Bremer. Hesa. IV. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
