Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Återblick på resan genom Archipelagen. Dardanellerna, Constantinopel. Min nya riddare. Sorgliga och glada nyheter. Fart uppföre Bosforen. Sultan Abdul Medschid. ”Asiens söta vatten.” Sophia-kyrkan. Janitscharerna. Delphiska trefoten. De svängande Derwischerna. Constantinopels inre. Brunnar. Bazar. Jern-kolonnen. Dschemberlidasch. Sagolik förändring. Något om Turkiet och dess framtid. Reformens hinder. Constantinopels stora sqvaller. Despotismen och friheten. Turkiets fruntimmer och prester. De vrålande Derwischerna. Österlandets och Vesterlandets idealer. Syriens ställning. Afresa till Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
arbetade han för sig sjelf och dog — omätligt rik. Detta
hans sednare arbete Bynes vara det hufvudsakliga hos
statens styresmän alltsedun, dels i hufvudstaden, dels i
provinserna. "Om sultanen visste!’ säger menige man der,
som ännu tror fullt och fast på sultanen såsom på något
mer än Guds skugga på jorden!
.Sultanen ! Låtom oss kasta en blick tillbaka om tjugo
år. Sultan Mahmouds stormiga och blodiga regering var
förbi. Han hade afbuggit de feodala välden, som i
Turkiets skydd upprest sig mot Turkiet, afhuggit dem med
deras hufvuden, den fruktade Ali paschas af Janina främst
bland dessa; han hade segerrikt bekämpat Mehemed Ali,
Egyptens vicekonung; han hade utrotat janitsjarerna, hade
genom eftergifvenhet och freds-slut dämpat de uppror, som
han ej kunde dämpa i blod; och drifven kanhända lika
mycket af sitt snille, som af en tvingande nödvändighet,
hade han inom sitt nu lugnade rike inträdt på reformernas
bana. Det murkna gamla der skulle ersättas af det nya,
hvars kraft han nödgats erkänna när han såg sig slagen
och betvingad af de europeiska makternas vapen ocb vilja,
när han såg Grekland, Serbien, de Joniska öarnes
republik, under dessa makters skydd, afskudda sig Turkiets ok.
Då kom en storm, den sista, och det var dödens. I
"delirium tremcns" slutade sultan Mahmoud sitt lif.
Hans son och tronföljare var belt ung, ej tjugo år
ännu. Man kände honom icke och visBte icke hvad han
var. Frågande såg man på hans thronbestigningsdag upp
till den bleke ynglingen och anade godt af hans milda
uttryck, hans nästan vemodiga leende. Det var en
julidag.
Tre månader derefter, i November 1833, hade Abdul
Medschid i rosengården (Gulkhané) af sitt palats låtit
sammankalla bela sitt hof, sina ministrar, representanter
af alla de nationer, religioner och korporationer, som
finnas i Turkiets vida rike, tillika med utrikes makters
ministrar, och inför dessa alla lät hnn Re.dschid pascha med
hög röst uppläsa den hatiificheriff eller förordning, genom
hvilken sultanen lofvade gifva Turkiet en ny organisation,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
