Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Sista anblick af Österlandet. Första syn af Greklands kuster. Första intryck af Athén. Första bekantskaper. Besök på Akropolen. Eleusis’ vik. Afton vid Olympion. Audiens hos drottningen. Det unga Athén. Det unga Grekland. Den nya Akademien. Vandringar och samtal. Drottningens trädgård. Aftonscen och morgonsyn. Stora utsigter inom liten rymd. Athéns Gudaborgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2 Tjugunionde stationen.
Jag vet icke om jag någonsin sett en ljusrikare,
praktfullare scen. För denna glödande afskedsblick af
Österlandet glömde jag måltidsklockans kallelse (hvilken
ingen annan om bcyd försummade), glömde min hunger, allt,
utom stundens och scenens sagolika skönhet. Och du,
som äfven går neder, du stora välde af Östern, o! må du
göra det likt denna din härliga sol. En ny Phoenix skall
då i doftande örter bevara ditt lik uti solens tempel, och
man skall förlåta dig dina synder och prisa dig för hvad
stort och godt du en gång varit!
Scenen förändras. Skymningens skuggor insvepa
nejden; förbi är dess prakt, stränderna svartna, vi brusa fram
öfver Marmora-sjön och jag går ned att spisa middag.
Följande dagen solig morgonfart genom Dardanellerna,
sedan öfver Ægeiska hafvet. Vinden är stark och vågorna
skumma, fulla af ljus och kraft. Gamle Neptun lefver
ännu, olympiskt ung. Bakom oss försvinna i fjerran de
ryktbara öarne Samothraki, Leinnos m. fl. På höger hand
framskymtar vid horizonten berget Athos, grekernas heliga,
af munkar befolkade berg på Macedoniens kust. Mot
aftonen dyka det fria Greklands öar, såsom
skymningsgestalter, upp ur det glänsande hafvet. Nattens färd är
stormig. Om morgonen ligga vi vid Hellas’ strand i den
ypperliga attiska hamnen Piräus. "Porto Leone" har intet
af sin fordna glans. Dess stränder äro låga, dess
byggnader obetydliga. Men stora minnen omgifva den med
namnen Salamis och Psytalia, Themistokles och Aristides,
och en timmas väg från hamnen ligger Athén, hvars
Akropol och Parthenon vi redan skymtat vid inloppet.
En mängd små båtar omge vårt fartyg och en hel
skara menniskofiskare i hvita tunikor ("fustaneller") och
röda fez (den vackra grekiska nationaldrägten) bestormar
fartyget, klättrande upp på dess sidor. De drifvas
tillbaka med hugg och slag af besättningen, dyka då ned i
sina små båtar, men klättra straxt derpå åter upp med
lika mycken vighet som munterhet.
Jag låter välbetänkt, fånga mig af en utaf de fiskande
fustanellmännen, och under signor Spiro’s anförande be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
