Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Sista anblick af Österlandet. Första syn af Greklands kuster. Första intryck af Athén. Första bekantskaper. Besök på Akropolen. Eleusis’ vik. Afton vid Olympion. Audiens hos drottningen. Det unga Athén. Det unga Grekland. Den nya Akademien. Vandringar och samtal. Drottningens trädgård. Aftonscen och morgonsyn. Stora utsigter inom liten rymd. Athéns Gudaborgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1(>
Tjugunionde stationen.
hagia). På vallarne längs Ilyssus och i sjelfva flodbädden
har drottningen låtit sätta en mängd plataner. Det blir
en härlig lund med tiden. På denna sida om stranden
hafva vi den högt uppmurade terrassen för det redan nämnda
Jupiters-templet och dess ståtliga grupp korinthiska
kolonner, som färgas guldröda af den nedgående solens strålar.
Icke långt från dem, men närmare staden, är den stora
Hadrians-porten med sina tvåvånings-arkader, som bär
följande inskrifter, den ena åt staden till: "detta är Thesei
gamla stad, icke Hadriani"; och på andra sidan: * delta är
Hadriani, icke Thesei stad." Af denna "Hadrians stad’’ är
emedlertid intet öfrigt utom ruinerna af templet, som lärer
haft 120 kolonner och som enligt kejsarens vilja skulle
i storhet och prakt öfverträffa alla Athéus tempel, men
hvars få qvarstående kolonner, för höga emot deras
omfång, icke aktas högt utaf kännare af det höga och sköna
i bygnadskonst, särdeles i bredd med Parthenons.
Parthenons! der stå de ju i förklarad glans mot den
skära aftonhimlen högt på Akropolens klippa, längst till
höger — det största föremål, som denna scen omsluter,
och större finnes intet på Athcnas jord. Huru skarpt oeh
rent betecknas ej klippborgens och dess tempels bestämda
konturer af den bakom klippan sjunkande solen, liuru skön
lyser ej himlen deröfver! Efter denna stora gestalt vill
man ej akta på de mindre, som framstå i grannskapet,
såsom Philopappi besynnerliga monument pä dess kala
höjd, och de nya anläggningar, soie uppstå på vägen till
den gamla gudaborgen; men hvad vi ej kunna, ej vilja
förbise, hvad som drar å nyo och å nyo med tjusmakt
våra blickar bortom Jupiters-templet, bortom Aphrodises
trädgårdar, det är den härliga bakgrunden af det
blå-skimrande hafvet med dess uppstigande öars vågiga, mjuka
konturer och Peloponnesens kust, tecknande en dunkel-blå
rand längs horizonten i fjerran. Lägg nu bärtill en
belysning sådan jag såg den denna afton, då den sjunkande
solen färgade Hymettus och öarne i mångskiftande purpur
och lät röda skyar flamma öfver Akropolen på en
him-melsgrund af det mildaste blå, och du Bkall känna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
