Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Ett svenskt hem på landet nära Athén. Patriarkaliskt familjelif. Pan-hagia-festen. En ny Helena. Romaikan. Kephissia. Nymphernas grotta. Dygder och hög ålder hos landtfolket. Åter i Athén. Akademien. Platos minne. Sista teckning i Athén. Demosthenes. Oväntad vändning i mina resplaner. Afresa till Nauplia, Argos och Korinth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Trettiondefürsta stationen.
itadna derutanför. Genom de öppna kyrkdörrarne säg
man de glimmande ljusen, den rökiga atmospheren, och
hörde presternas omelodiska, skrànande röster. Med dessa
förenade sig en mängd små barns skrik, ty den fromma
seden är att icke gifva barnen, ej en gång dibarnen, föd»
denna morgon innan de varit i kyrkan, och det sätter
naturligtvis de hungriga små i mindre godt humör. Mödrarne
trösta dem och sig mtd att göra en mängd korstecken
öfver panna och bröst, och detta jemte dervid öfliga
bugningar med kroppen voro de enda tecken till andakt, som
jag varseblef i församlingen, der man kom och gick efter
godtfinnande, såg sig om, pratade och var allt annat utom
uppmärksam på presternas psalmodierande och andra
upptåg, hvarpå jag heller icke kan undra.
Några qvinnor af byfolket ådrogo sig min
uppmärksamhet för rikedomen och ståtligheten af deras drägt.
Nedtill, under en hvit tunika, lyste en bred, röd bord,
såsom jag tror af en under-kjortel. Drägten af hvitt ylle
med dess broderier och fransar var tung, men bröstets
beklädnad särdeles vacker och naturlig. En rikedom af
ornamenter utaf guld prydde den och halsen. Från
hufvudet nedföll en lång, skir hvit slöja, som kastades i kors
öfver bröstft tillbaka åt axlarne oeh ryggen; dess ändar
pryddes af långa guldfransar. Ett par qvinnor i denna
drägt, med en naturligt ädel hållning, frapperade, mig
äfven för den regelmässiga skönheten af deras drag, i
synnerhet en af dem, som stod utanför kyrkan, hållande en
liten gosse vid handen. Sä, tyckte jag, kunde den fordna
Helena eller snarare Penelope ha sett ut! Den sköna
qvinnan böjde sitt stolta hufvud litet åt sidan och — snöt sig
i fingrarne! Nå, det är mycket möjligt att f. d. fru
Penelope och äfven den sköna Helena gjorde så, men mig
syntes saken betydligt simpel. Dtnna ståtliga drägt tillhör
landtfolkets qvinnor i trakten. I Atbén hafva folkets
qvinnor, då de icke bara den röda mössan (fez), en tjock
hårfläta kring hufvudet samt ett kläde viradt eller
bundet deromkring, hvilken klädsel icke kläder dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
