Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Ett svenskt hem på landet nära Athén. Patriarkaliskt familjelif. Pan-hagia-festen. En ny Helena. Romaikan. Kephissia. Nymphernas grotta. Dygder och hög ålder hos landtfolket. Åter i Athén. Akademien. Platos minne. Sista teckning i Athén. Demosthenes. Oväntad vändning i mina resplaner. Afresa till Nauplia, Argos och Korinth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
43
oss härom, men Åtskilliga stycken basreliefs och stycken
af statyer, dem man här funnit och sedan murat in i en
mur, som nu betäckes af dam, lemningar af springbrunnar
och cisterner, m. m. lemnade intet tvifvel om att stället varit
fordom bebodt och besökt utaf älskare af vetenskap och
konst. Hvarföre skulle vi ej tänka oss här i den fordna
Akademiens trädgård? Sem ingen förbjöd oss det, så
funno vi för godt att taga saken för gifven, och glad
plockade jag och sög drufvorna, som växte på den mark,
hvilken Sokrates’ och Platos fötter beträdt. Här eller der,
eller litet längre bort, dock i denna trakt låg Akademien,
derom tvifla icke ens de lärda; och det var mig kärt, att
oliven och vindrufvan odlades på den mark, der sanningens
och vishetens odödliga älskare utsådde visdomens frön för
evärdeliga åldrar och oräkneliga generationer, — äfven tör
mig. O 1 låt mig här åtminstone med några tacksamma
ord afbörda min skuld till er, mina största välgörare bland
fornålderns vise, — sanningsälskande, djupsinnige Sokrates,
och du, hans lärjunge, vise, vältalige Plato! Äfven jag
bar ju vandrat i er akademiska lund, ledd af er hand,
inhemtande edra ord, edra läror, såspm man kunde dricka
olympisk nektar. Genom er fick den för mig chaotiska
verlden ordning och sammanhang; genom er lärde jag att
tänka, att urskilja och sammanbinda, att söka i all ting
det innersta, det väsendtliga. Af er fördes jag genom
tänkandets grönskande stoa till den gudomlige lärare, som
först då blef mig hvad ban af evighet är: Verldens ljus,
fulibordare, eviga lif. Genom er lärde jag bättre förstå
honom och hans verk. Välsignade våren J! Endast han,
6om förde mig till eder och lärde mig att se bort utöfver
eder, är mig bland jordens söner en större välgörare än
J. Men som er lärjunge blef han min lärare. I hans
grönskande lund på Skånes slåtter går jag snart att
berätta honom om ert hemland, på hvars stora framtid han tror
såsom ock jag.
I morgon lemnar jag Grekland för att återvända till
mitt fosterland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
