Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Solig morgonfärd emellan öarne Ægina, Poros, Hydra, Spezzia, m. fl. Ankomst till Nauplia. Morgonvandring. Stora utsigter. Minne af grefve Kapodistria. Besök på Palamidos. Skarprättarnes Ö. Utflygt till Argos. Resa till Arkadien. Tripolitza. Arkadiska uppträden. Från Tripolitza till Sparta. Första afton i Eurotas dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
Trettiondeförst-a stationen.
Kransarne omflyttades — jag vet ej hum många
gånger — på brudgummens oeh brudens hufvuden till
tecken att de skulle dela lika lifvets lust och nöd. Vin gafs
dem dricka ur samma bägare (om det var sött eller surt
eller bittert vet jag ej), och de matades af biskopen, som
vigde dem, med åtskilligt, som stod på altaret: bröd,
pistasch-kärnor m. m. Kransarne omflyttades derunder af
den tjenstgörande komparan. När allt detta var
öfver-ståndet, begynte brudparet, med tätt sammanknutna händer
och sina hufvuden sammanbundna genom kransarne samt med
hvar sitt ljus i den fria handen, en dans eller rättare
promenad kring altaret, hvarvid de leddes af biskopen och
följdes af kompara och kompari samt af tutti quanti slägt
och vänner. Tre gånger promenerade de sålunda kring
altaret, under presternas disharmoniska sång.
Brudgummen såg dervid ut som ett offer och bruden (en rätt täck,
tjuguårig flicka), klädd på europeiskt vis, syntes likaledes
betryckt. Men båda ljusnade när altar-dansen var slutad
och sågo rätt förnöjda ut under det de, allt ännu
sammanbundna genom kransarne, stodo der för att mottaga
lyck-önskningarne. Dessa åtföljdes af kyssande utaf sä väl männer
som qvinnor. Kågra gratulanter kysste blott kransarne,
hvilka de dervid »flyttade och sedan åter påsutte
brudparets hufvuden. Denna ceremoni räckte väl en
halftimma.
Bland folket i kyrkan anmärkte jag flera, som buro
rätt dyrbara drägter: klädningar af guldtyg, guldbroderad©
snnimetslif och röda nuissor (fez). Männerna hade alla
hvita tunikor (fustaneller) och med snören af silfver eller
guld broderade jackor, samt kamascher. Några voro
poetiskt vackra till hållning, utseende oeh drägt. Folkets
uttryck i allmänhet var vänligt och mildt, verkligen
arkadiskt. På hemvägen från kyrkan mötte vi tvenne
eittra-spelare med kransar på hufvudet. De spelade och sjöngo
gladt och åtföljdes af en mängd folk. Det var en
födelsedag eller namnsdag, som på detta vis firades. Idel
arkadiska uppträden I ’ Arkadien är då verkligen ett
idyllens och det glada herdelifvets hem!" måste man tänka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
