Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Morgonvandring bland Spartas ruiner. Utsigt af Eurotas’ dal från Spartas Akropolis. Eviga minnen. Det spartanska lifsidealet. Leonidas’ graf. Mistra. Den stora marknaden. Ridt till Platanista och Parori. Lakedaimon förr och nu. Spartas qvinnor. Afresa öfver Hagios Petros till Astros och till Nauplia. Från Nauplia till Mykenä och Korinth. Från Korinth till Athen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Trettiondeförst-a stationen.
och pelare stå fram för att påminna om den fordna
storheten. Kriget, tiden, hatet, egennyttan eller glömskan
hafva härjat Spartas fornlemningar vida grundligare än
Athens. Ingen enda minnesvård af någon betydenhet till
form eller skönhet står qvar.
Enda anmärkningsvärda fornlemning på denna ort
(Akropolens) är porten af hvit marmor till ett tempel, sora man
anser vara det af Minerva Chalkioikos (Spartas högsta
skydds-gudinna). De trenne massiva hvita marmorposter eller
långa stenar, som bilda portöppningen, äro utan prydnader
eller spår af mejselns förskönande konst. Det märkligaste
af templet är minnet af den spartanska moders handling,
som fäster sig dervid. Ty det var hit, säger historien,
som den spartanske fältherren Pausanias, då hans
förrädiska komplott med Persien blef upptäckt, flyktade för att
i gudinnans helgedom finna skydd mot sina landsmäns
hämnd. Vördnad och fruktan för gudinnan afhüllo folket
från att rycka Pausanias ur templet; men ostraffad fick en
sådan förbrytare ej lefva i Sparta. Rådvilla stodo
männerna utanför templets öppnade port. Då steg genom
mängden, med långsamma, fasta steg, fram en qvinna,
brottslingens moder. Utan att säga ett ord tog hon upp
en sten och lade den ned i öppningen af porten. Sedan
aflägsnade hon sig tyst. Men folket hade förstått hennes
stumma, hemska vink. Sten lades hastigt på sten, templet
murades igen, och landsförrädaren vigdes åt hungersdöden.
De trehundra spartanarnes offerdöd vid Thermopyle
synes mig vara ett mindre starkt bevis af den enthusiasm
för fosterlandets ära, som Lykurgos upptände hos sitt
folk, än denna moders handling. De offrade blott lifvet,
hon hvad som är mer än lifvet, den moderliga
kärleken.
Den öfre hälften af porten står fri upp ur jorden
såsom en ram, den nedre är begrafven i gruset, som här
bildar en tämligen upphöjd kulle. Stycken af grundmuren
på sidorna om porten ser man ännu. Längre ned på
sluttningen, äfvensom öfver större delen af det fordna Spartas
grund, har plogen gått fram. Dess gator och torg voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
