Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Morgonvandring bland Spartas ruiner. Utsigt af Eurotas’ dal från Spartas Akropolis. Eviga minnen. Det spartanska lifsidealet. Leonidas’ graf. Mistra. Den stora marknaden. Ridt till Platanista och Parori. Lakedaimon förr och nu. Spartas qvinnor. Afresa öfver Hagios Petros till Astros och till Nauplia. Från Nauplia till Mykenä och Korinth. Från Korinth till Athen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Trettiondeförst-a stationen.
stadnade för att fä en dryck friskt vatten, och ur deras
korgar hemtade vi saftfulla drufvor och fikon. Trakten
närmast byn från bergets fot och ned till slätten
utgjordes af lummiga lundar eller trädgårdar, påminnande om
Syd-Italiens "Mazzerias." Sedan vi vid Ilagios Joannes
vandrat till fots en stund redo vi tillbaka till Sparta
genom trädgårdarna. Hittills hade vi, i Eurotas’ dal,
endast sett olivskog, men här omgåfvos vi på en gång af
Syd-Greklands yppiga vegetation af palmträd, kaktus,
oranger, fikon- och andra träd samt lummiga blommande
kläng-plantor, som ofta stego upp i trädens högsta toppar och
föllo ned i täta gröna draperier. Man kunde knappt sn
trädgårilarne för mängden af träd och buskväxter, som
omgjordade dem i yppig naturkraft. Bäckar sorlade friskt
uti denna trädgårdspark, genomkorsad af smala vägar i
flera riktningar. Kontrasten emellan detta paradis och det
nakna jetteberget ofvanför samt den skoglösa solbadado
slätten ned mot Eurotas’ flod var påfallande och
förtjusande. Jag skulle velat dröja i dessa härliga lundar; men
redan långe hade himmelen mörknat öfver våra hufvuden,
Taygetus’ spetsar begynte hölja sig i hotande skyar, dess
djupa klyftor svartnade, vindstötar och regndroppar läto
känna sig; vi måste hasta hem. Vinden och regnstänket,
ett slags väder, som jag redan gjort bekantskap med i
Österlandet, lät mig emedlertid hoppas, att vi icke skulle
nu fä någon nederbörd, och medan min lättfotade snälla
gångare raskt bar mig fram öfver slätten mot Sparta njöt
jag det egna skådespelet af starka skydrag, som liksom
uppsögos af Taygetus, genomträngdes af dess spetsar,
hvilka, i förening med solstrålarne, segerrikt kämpade med
ovädrets andar. Torra, samt välbelåtna med vår lyckado
marknadsfärd kommo vi fram till Sparta.
Hvad skola vi lära af det gamla Sparta?’ frågade
jag vänmrna när vi voro församlade om aftonen och vårt
lilla sällskap blifvit förstärkt med D:r K., en skarpt och
sjelfständigt tänkande man-
Svaren utföllo så : förnämligast den fosterlandskärlek,
som låter individen villigt offra sitt enskilda väl och äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
