Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Morgonvandring bland Spartas ruiner. Utsigt af Eurotas’ dal från Spartas Akropolis. Eviga minnen. Det spartanska lifsidealet. Leonidas’ graf. Mistra. Den stora marknaden. Ridt till Platanista och Parori. Lakedaimon förr och nu. Spartas qvinnor. Afresa öfver Hagios Petros till Astros och till Nauplia. Från Nauplia till Mykenä och Korinth. Från Korinth till Athen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
•87
Och nu nog om det gamla Sparta, hvars tapperhet
och dygder vi vilja upptaga bland de äkta perlorna af vårt
gemensamma fädernearf, medan vi lemna dess odygder
samt svartsoppa åt Charon och Styxen.
Om det nya Sparta och dess kringliggande landskap
är att säga, att de långsamt hemta sig och tillväxa i
välstånd efter befrielsekrigets härjningar. Armar felas ännu,
penningar felas, vägar felas och hafvet är för långt bort.
Silkesodlingen är dock i betydligt tilltagande, så äfven
boskapsskötseln. Vinet kunde blifva förträffligt och en
källa till rikedom, om folket förstod att bereda det så, att
det kunde bli begärligt för utländningen. Men dertill
felas ännu både insigter och medel. Vinet bevaras här,
likasom i Ättika, endast genom att försättas med tallkåda
(resin), och blir deraf alldeles onjutbart för främlingar
utom såsom ett slags magstärkande medicin.
Folket i dalen synes emedlertid lefva godt och äfven
rikligt af sina hjordar. Läckrare fårkött, än det i Sparta,
vet jag mig ej hafva smakat.
Staden räknar nu omkring 1200 innebyggare. Dess
läge i den härliga, fruktbara dalen vid Eurotas’ aldrig
sinande flod synes, i förening med den europeiska
odlingens inflytelse, försäkra den om en stor framtid. Ty det
är dock denna odling, som tillväxer, som måste tillväxa i
Grekland medan Asiens inflytande ständigt aftager.
Efter qvällsvarden gåfvo oss vår värd och hans fru
en profbit af spartansk musik i det. de sjöngo en duo,
som han ackompagnerade på zittra. Det gamla phrygiska
paret, Philemon oeh Baucis, grekiska makars staniföräldrar
eller äldsta anor, kunde hafva sjungit så. Det var såsom
en sång af fjerran urtid, för mina öron mera besynnerlig,
än melodisk, oeh hellre hörde jng vår värds vackra röst i
fosterländska folksånger, oaktadt sångens slägt-tycke med
den arabiska. Sednare på aftonen stod jag på balkongen
åt. trädgården, hvarifrån jag skådade fritt öfver den breda
dalen, såg månen uppstiga öfver bergen och stora
praktfulla blixtrar bryta fram ur de svarta molnen i öster, dem
de tycktes vilja spränga. De läto likväl ej spränga sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
