Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Morgonvandring bland Spartas ruiner. Utsigt af Eurotas’ dal från Spartas Akropolis. Eviga minnen. Det spartanska lifsidealet. Leonidas’ graf. Mistra. Den stora marknaden. Ridt till Platanista och Parori. Lakedaimon förr och nu. Spartas qvinnor. Afresa öfver Hagios Petros till Astros och till Nauplia. Från Nauplia till Mykenä och Korinth. Från Korinth till Athen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Trettiondeförst-a stationen.
af barn, men hvarken fattigdom eller tiggare märktes bland
dem. Qvinnorna voro väl klädda i hvitt linne, hvita, med
svarta snören broderade yllekoftor, ljusa, brokigt färgade
hufvudkläden, under hvilka friska, glada, ofta rätt vackra
ansigten blickade fram. Nyfikenhet tycktes för
ögonblicket vara deras herrskande passion, men, gapande eller
frågande, lemnade de dock icke ett ögonblick arbetet och
sländorna ur händerna.
Solen gick ner och vi förfogade oss till härberget, i
hvars enda rum inga möbler funnos utom en bänk och ett
bord. Här, oafvändt begapade af gårdens nyfikna ungdom,
redde vi till vår qvällsvard så godt det sig göra lät, sökte
med våra nattsäckar hindra fönsterluckorna att öppna sig
under den kalla vindiga natten (glasfönster funnos icke,
och vi voro redan ganska högt i bergsregionen), insvepte
obs sedan i våra schawlar och täcken på bänk och golf;
— och så gick den natten drägligare än vi det trott. I
dagbräckningen voro vi alla muntra, fingo varmt kaffe af
vårt hederliga värdfolk, som endast med möda förmåddes
emottaga någon kontant betalning, och stego derpå till
häst.
Stjernorna glimmade ännu, morgonen var grannt klar,
men kall. Om dess vind känts mindre isande, så hade
njutningen af denna morgonridt varit stor. Ty vår stig
gick ständigt uppföre Parnons bergsrygg från höjd till
höjd, såsom på jette-trappsteg, och för hvart trappsteg
blefvo utsigterna större oc.h praktfullare. Närmast omkring
oss utbredde sig vågiga massor af mörkhårig tall- och
granskog, i vester bakom oss steg Taygetus’ bergskedja
upp ur Lakoniens djupdal, doppande sina spetsar i
morgonrodnaden, så ock Kyllenes höga taggiga kam bland
Arka-diens berg, och framför oss. fjerran i djupet, dagades
Argos’ himmelsblå vik och gröna slätter emellan Larissa
och Palamides’ Akropoler. Våra Arrieros sjöngo
oupphörligt hela vägen, en slags vexelsång, stark och frisk som
bergsluften, men icke musikalisk.
Vid solens uppgång voro vi på höjden af Parnon och
kunde åt alla sidor öfverskåda det härligaste natur-panorama.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
