Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Morgonvandring bland Spartas ruiner. Utsigt af Eurotas’ dal från Spartas Akropolis. Eviga minnen. Det spartanska lifsidealet. Leonidas’ graf. Mistra. Den stora marknaden. Ridt till Platanista och Parori. Lakedaimon förr och nu. Spartas qvinnor. Afresa öfver Hagios Petros till Astros och till Nauplia. Från Nauplia till Mykenä och Korinth. Från Korinth till Athen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 Trettiondeandra .stationen.
Dagen, den stora dagen för det slutliga valet, koui.
För den stora fest-bekatomben bådo boskapshjordar blifvit
körda in i staden. Alla Sikvoner voro kallade till
gästabud och lägrade sig rundt omkring det furstliga palatset.
Sikyon liade aldrig förr haft en så stor dag. Hippokleides,
viss om sin lycka, gaf luft åt sitt lustig* lynne i
hvarjehanda konster och upptåg, icke alldeles passande för en
fursteson eller furstemåg. Slutligen visade han sin
konstfärdighet i en oanständig dan», hvilket så uppbragte
Kleisthenes, att han utropade: Hippokleides! du har
dansat bort din lycka! Oeh han gaf sin dotters hand åt
den allvarlige Megakles. Hippokleides lät sig icke
förbryllas. fattade sig raskt och sade: hvad hryr sig
Hippo-llcides deromI" — ett uttryck, hvilket sedan stadnade som
ordstäf inom Joniska stammen för att. beteckna t|ennån
käcka lynne och friska tuod.
Hvad den sköna Agariste sade om saken förmäler
•icke historien, men väl alt hennes fader fann sig hafva i
Megakles gjort ett lyckligt val. och att lians dotterson,
den yngre Kleisthenes, blef, jemte Solon, lagstiftare för
Greklands största, på medborgerlig frihet och jemnlikhet
grundade välde, A the nas.
Låt mig nu komma igen till den september-morgon,
tre tusen år sednare, då — jag känner mig liksom litet
blyg att här nämna det ordet, -— jag från höjden af
Akro-Korinth anställde mina tankcutflygter öfver fornålderns
romantiska scener och ruiner. Snart derpå red jag nedför
kullen och Öfver Isthinens fält.
Från början af denna peloponnesiska resa hade det varit
bestämdt, att jag i Korinth skulle skiljas från mitt
ressällskap, och, medan det tog vägen österut mot Kalamaki
för att afgå till Athdn, vända mig vesterut till Outraki
och der gå om bord på en grekisk ångare, som skulle
föra mig till 1’atras, Zanthe oeh derifrån till Triest. Min
res-koffert var derföre redan frän Athen skickad till Outraki.
Emedlertid kom det sig nu så, att jag, tvertemot den
första planen, vända mig österut, följde, mina vänner öfver
Isthmen till Kalamaki, och derifrån — dock, härom sednare !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
