Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Nyårsdagen. Grekernas nyår. Återblick på Greklands sednaste frihetskamp. Kleptherna. Rhigas och Koraïs. Den nationella grundfonden. Frihetskriget och dess män. Fogeln Phœnix. Den nya dagens morgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Troitioiidefjerde stationen.
Samma nyårsmånad (1822) utfärdade kongressen i
Epidaurus ett manifest, i hvilket den kungjorde grikernas
förening i en fri oeh sjelfständig förbundsstat. Från detta
ögonblick leddes frihetskrigets rörelser efter en bestämdare
plan. Grekiska regeringen tog sitt säte först i Korinth,
sednare i Argos.
Under 1 822 års fälttåg se vi kampen emellan
Grekland och Turkiet antaga allt mera storartade proportioner
i antagonism, i handlingar, i lidanden och lycka.
Samma vår, medan grekiska regeringen sysselsätter
sig med organisationen af sin unga fristat och med försök att
vinna de vesterländska stora makternas biträde, rasa
sultanen och turkarne fram i vild förstörelselust. De
mordiska uppträdena af år 1:521 förnyas. Kyrkor sköflas,
grekiska prester dödas eller misshandlas, ingen grek går
säker mer på gatorna i Konstantinopel. Det blomstrande
Rhodus härjas, det sköna Cypern göres till en grafplats,
der dödens tystnad herrskar. Det fruktbara, fredliga Chios
förvandlas till en grushög, dess rika och talrika
befolkning dödas eller säljes i slafveri. Samma öde öfvergår
flera städer och trakter på Kreta och Mindre Asiens kust.
I Macedonien uppbrännas etthundrafemtio byar, mördas
femtusen grekiska familjer af Pascha Abbolobat, ett odjur
i menniskohamn, som berömmer sig af att på en dag med
egen hand hafva dödat 1500 qvinnor och barn. Äfven
Porten fann detta vara för starkt.
Gerningar af denna art ökade grekernas bittra bat,
och några turkiska embetsmäns barmhertighet och ädelmod
mot de olyckliga vid dessa massakrer förmådde ej mer
svalka hämndens lågor. Förgäfves tillböd sultanen amnesti.
Ingen grek ville lyssna dertill. Frihetskärleken och hntet
äggade folkets naturliga snille till stora bedrifter, hvilka
blott alltför ofta befläckades af hämnden» till trolöshet
och grymhet retande lidelse. Så vid eröfrandet af Athéns
Akropol den 19 Juni 1822. På hafvet tillfogade grekiska
brännare den turkiska flottan nya, stora förluster.
Den låg och solade sig vid Tenedos då 40 ipsarioter,
anförda af Kanaris, beslöto att angripa den, att segra eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
