Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Nyårsdagen. Grekernas nyår. Återblick på Greklands sednaste frihetskamp. Kleptherna. Rhigas och Koraïs. Den nationella grundfonden. Frihetskriget och dess män. Fogeln Phœnix. Den nya dagens morgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
14.")
passionens låga, än af en larmande lustighet, gjorde
honom till en typ för röjoarehöf(lingen. Den disciplin, han
vunnit såsom major i rysk tjenst, hade icke utplånat hos
honom en hårsmån af den vilda bergsnaturen. Ilan ville
befrielse från turkiska oket, men han ville det snarare för
sin egen, än för det gemensamma fäderneslandets fördel.
Rof- och plundringslust öfvervägde hvarje ädlare rörelse.
IIan3 tapperhet och rådighet, hans fasta tro på siu kraft
och på Greklands sak, hans skoningslösa djerfhet, enkla
seder och den populära vältalighet, med hvilken ban
förstod att dels i slående orientaliska ordstäf, dels i religiös
hänförelse tilltala folket, gjorde honom till de laglösa
hoparnes naturliga beherrskare. Ilan kunde, sade man, när
han ville, "stampa fram små bergsarmeer ur jorden, hvilka,
ehuru lätt förströdda, lika hastigt samlade sig kring
honom.’’ Sjelf sade han om sig, i den biografi, som han
dikterade: "Man har kallat mig den högädle, högt
upplyste, ja äfven allraheligaste. Jag blef derföre icke
annorlunda; jag är densamme." Ilans anhängare, på hvilka han
öfvade en tjusning, lik ’Wallensteins, kallade honom den
gamle. Blott en gång säges han hafva förlorat tron, att
"Guil hade gifvit Greklands frihet sin underskrift och
skulle ej återtaga den." Det var efter en kamp, i
hvilken han förlorat sin häst oeh sina vapen. Då satte han
sig ned vid en buske och grät; men blott för ett
ögonblick. Det följande såg honom åter bland bergen,
samlande nya stridskrafter.
Denne man gick hand i hand med Mavrokordatos
endast så länge han deri såg sitt enskilda intresse. Ilan
gjorde narr af den sednares europeiska klädsel och
glasögon. En anekdot synes mig betecknande för förhållandet
emellan de tvenne anförarne.*)
När, i Julli 1823, folkförsamlingen i Tripolitza valde
till president Mavrokordatos (ehuru denne förklarat sig
beredd att för fredens skull vika från en plats, som
efter-sträfvades af Petro Bey oeh hans partij, kallade
Kolokotroni honom till sig om aftonen och utbröt i dessa ord:
"jag säger dig att du icke blir president; ty jag skall
*) Se G er v in us: Aufstånd der Gricchen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
