Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. En barnfest. Första vårtecken. Ännu en hofbal. Anavryta. Schweitzerhemmet i Attika. Olivträdets läror. En jordstöt. Politiska samtal i Athén. Grekiska carnevalen. Lök-festen. Sorgligt dödsfall. Mainotternas myriologer. Vårens ankomst. Utflygt till Tinos. Evangelistria-högtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
183
Fästet var högblått och fullt af ljus, nymånens och
stjernornas ; luften frisk och ljuflig. Såsom stora skuggor stego
öarne när och fjerran upp ur hafvet.
Efter åtta timmars nattlig färd, så lugn som man kan
tänka sig den, sågo vi i morgongryningen framför oss
Tinos’ ö med höga, i terrasser odlade kullar och en
gammal, grå stad vid stranden i en bugt, som icke kan kallas
en hamn. Ur den oansenliga lilla staden uppstiga flera
marmorhvita klocktorn, men blicken ser öfver dem,
ovillkorligt dragen mot en stor kyrkobygnad af bländande
hvithet och en hög, prydlig campanile, belägna på en höjd
bakom staden. Det är Evangelistrias kyrka, målet för de
grekiska pilgrimerna från östan och vestan vid denna derå»
nationella religions-högtid.
På stranden, dit jag med några grekiska bekanta
begifver mig i båt, mottages jag af senator Paximadi, en
vacker äldre herre af belefvadt väsen, fint och godt tycke,
hvilken äfven från Athén kommit till Tinos för några
dagar enkom för festens skull, och som med grekisk
välvillig artighet förer mig upp i sitt hus. Det är ett
gammalt familjegods, ligger vid det lilla torget, der
båtarne landa, och man kan derifrån, hvilande på
diva-nerna långs med de öppna fönstren, beqvämligt betrakta
lefvernet på redden. Detta är lifligt. Hvarje timma
komma ångbåtar eller segelbåtar från Athén, Smyrna, Syra
och andra grekiska öar. Turkiska regeringen på Kreta
har enkom låtit ett fartyg föra innebyggare derifrån till
festen. Man igenkänner Kretenserna på deras gulbruna
läderstöflor, deras smärta, höga gestalter och granna skärp.
De sägas ha kommit hit i ett antal af tre till femhundrade.
De äro vackert folk. Den röda grekiska mössan (fez’en)
bäres allmänt af den manliga befolkningen från östan och
vestan, så äfven "pomposer" af öboerna. Man ser blott få
fustaneller bland mängden, som rörer sig på torget, men
några sådana synas utmärka personer af högre klass och
äro af stor elegans. Qvinnorna skilja sig mera från
hvarandra i sina hufvudbonader. Man ser bland den på
torget myllrande mängden den athénska flätan och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
