Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. En barnfest. Första vårtecken. Ännu en hofbal. Anavryta. Schweitzerhemmet i Attika. Olivträdets läror. En jordstöt. Politiska samtal i Athén. Grekiska carnevalen. Lök-festen. Sorgligt dödsfall. Mainotternas myriologer. Vårens ankomst. Utflygt till Tinos. Evangelistria-högtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Trettiondeförst-a stationen.
syns mening med hans gåfvor, sä i naturens, som i nådens
riken. Då skall Poseidons härliga källa — nu àrfd af
’’Panhagia" — ej besökas blott vid Evangelistrias fest,
och de svaga och sjuka, som af ett längre vistande på Tinos
återvunnit hälsa och krafter, skola bli legio. Dessa öars
sköna ljuslif måste blifva menniskors!
Medan jag så talade tyst i olivträdens skugga denna
ljusrika morgon kom en ganska lustig liten gäst och nickade
bifall till mina framtidstankar. Det var en fågel af en
stares storlek, grå till färgen och med en hög rödbrun
tofs på hufvudet; han slog sig ned än här, än der på
marken framför mig under idkeliga korta lockningar, som
sågo högst komiska ut. Han syntes mig vara en grand
seigneur af hackspiks-familjen och tycktes vara hemma i
trädgården, som dess naturliga possessionat. Små gröna
ödlor lekte i solskenet och tittade sig nyfiket omkring;
den gamla trädgårdsmästaren Nicolo gaf mig buketter af
doftande lackvioler och löfkojor; seigneur hackspik lät
icke störa sig, hoppade hit och dit, och nickade och
bockade.
Klockan tio stördes vi af kanonskott och af stark
klockringning från Evangelistrias torn, och straxt derpå kom
min unga chevalier att afhemta mig för att se den stora
processionen.
Buren under en paulun, omgifven af sjung^de prester
i stor ornat, af standarer och fanor mod målade
helgonbilder, fördes den underbara taflan ur kyrkan och nedåt
staden; efter strömmade den brokiga folkmängden; en
glad, liffull scen under kanondånet och klockringningen ; men
som hade intet imponerande; ty processionens insignier
voro fattiga och trasgranna, och det grekiska presterskapet
har i väBen och hållning intet af den högtidsmin, som
utmärker det romerska. Grekerna, som så ifrigt kyssa
målade helgonbilder, ha en afsky för plastiska sådana, och
att visa dem hyllning eller dyrkan anse de som groft
afguderi. Derföre ser man i deras religiösa processioner
inga statyer, endast målade, dukar, och målningarnc hafva
alla syskontycke, samma urgamla typ från berget Athos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
