Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. En ny Corinna. En elev af M:me Recamier, Eleusis’ och dess mysterier. Examen i Arsakion. Amalion. Unga grekinnor. Morgonväkter. Tyska vänner. Massackrerna i Syrien. Greklands deltagande. Kung Ottos gästfrihet. Samtal med drottningen. Grefvinnan Dora d’Istria. Athén under Juni månad. Afresa till öarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar. 239
deras ytliga religions-undervisning icke hafva ringa skuld.
Men klart är mig ock, att det icke skall stadna härvid. Ty
greker och grekinnor vakna allt mera till insigt om
behofvet af en grundligare bildning för det qvinliga slägtet.
Under vintern och särdeles under våren har jag gjort
bekantskap med några fruntimmer af den högre athénska
societeten, och lärt känna hos de unga ett rättvist
missnöje med den unga grekinnans lif och lott ännu i
denna tid, och mycket af den längtan till ett ädlare friare
lif, som är bästa borgen för att detta är i kommande.
Jag har lärt känna skönt begåfvade, högsinnade unga
grekiska flickor. En af dem har blifvit mig kär nästan som
en ung syster. Det är icke det ädla behaget i hennes
väsen, icke hennes utmärkta musikaliska gåfva, icke nöjet
jag har af hennes unga, friska tillgifvenhet, som gör mig
Lily C*** så kär. Det är hennes sökande, med intet
litet eller ofullkomligt tillfredsställda själ. Någon gång,
Lily, när jag är långt skild från dig, skall jag kanske
påminna dig om hvad du sade mig under Greklands stjern- ,
klara natthimmel: "jag ville blifva god, mycket god! Jag
skulle ej frukta en stor olycka, t. ex. förlusten af min
syn, om blott den gjorde mig ljus och god." Den som
talade så är en ung flicka af furstlig börd och rik på allt,
som kan smeka det verldsliga sinnet.
En dag var jag till middagen hos en af Athéns mest
ansedda, mest rika och välgörande fruar, hvars
personliga, enkla och behagliga väsen hade dragit mig till
henne. Allt i hennes hem, de vackra rummen, möblerna,
den blomuppfyllda "Aulan", den friska luften, som andades
in genom fönstren af den fritt belägna byggnaden, allt
tycktes vittna om välmåga och välbehag. Men lyckan
bodde dock icke der. Der var en ung flicka i hemmet,
tyst, sluten, besynnerlig, sade man; jag visste det och jag
såg det. Om aftonen gjordes en promenad i vagn uti
olivskogen. Stjernorna tindrade genom skymningen förr
än vi kommo hem. Vi hade, jag vet icke huru, kommit
att tala om martyrerna. Jag förklarade mig villig att lida
martyrdöden, blott icke att brännas eller stekas lefvande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
