Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Naxos: Villa Somariva. Melanés dal. Fleurios källa. Ö-lif. Idylliskt bröllop. Vår by. Öboernas lynne. Scener ur Naxos’ historia. Dess nuvarande lif. Fester. Stormiga dagar. Naxos’ sköna dalar: Melanés, Fleurio, Potamia, Engarés, Drymalia, Aparanthus. En dag i Drymalias dal. Zeus’ berg och mystiska grotta. Ariadne på Naxos. Ö-lifvets ljussida. Ö-lifvets skuggsida. Afslutning och afresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Tretiondenionde stationen.
kläden, lyste gladt på höjderna och vägen emellan d^ gröna
träden.
Straxt efter middagen begynte dansen, med vanligt
accompagnement, framför kyrkan. Danserna voro lika dem
jag omtalat vid bröllopsfesten. Denna afton voro vår by’s
tre förnämsta frankiska familjer — Francopolo, Varroz
och Somariva närvarande vid dansen, dock utan att deltaga
deri, utom såsom åskådare. Hvar och en af dessa
familjer hade med sig en täck ung dotter, och hvar och en
"belle" hade sin 9eladon. Dansen räckte tills sent på
natten. En af de nyssnämnda familjerna bebor tornet, som
jag omtalat, ofvanför vår by. Det består af en stor,
mycket stor stenlagd sal, och ett par små rum. Salens
utseende säger tydligt, att den varit en de fordna frankiska
riddarnes samlings- och fest-sal. Ej heller har den ännu
upphört att vara det. Ofta, om aftonen sent och om nat^
ten, höra vi derifrån en munter fransysk sång, som låter
lik en gongångare från troubadourernas tid, såsom den väl
också är. Två eller tre gånger i veckan höra vi omtalas
en ny förlofning, eller höra pipa och trumma förkunna ett
nytt bröllop. Men äfven andra ljud än glädjens höras i
vår dal, och just i dessa dagar har den genljudat af bjertr
slitande jemmerrop. Det är en moder, som klagar öfver
förlusten af sin son och som, enligt landets sed, ger emelr
lanåt sin smärta luft i vilda skärande klagoskri.
Och nu farväl, du vackra Melanés, du vackra Naxos
med dina dalar och källor. Troligtvis skola vi kunna
afresa i morgon. Om icke vinden saktat sig, så hade vi
fått stadna här, jag vet icke huru länge, så länge sora
rnel-temmen — den envisaste af alla nordanvindar — behagat
blåsa. Förr ha ångbåtar en gång i månaden gått emellan
Piräus och Naxos; men sedan ett par år ha de blifvit atyt
sällsyntare och i år har Athén (Thesei stad) behandlat
Naxos såsom fordom Theseus Bäges hafva behandlat
Ariadne. Men ingen ö förtjenar mindre att sä öfvergifvas.
Emellertid, då jag sagt så mycket om Naxos
ljussida, fordrar rättvisan att jag säger något om dess
skuggsida. Denna tillhör lifvet på alla öar, som äro isolerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
