Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 40. Befrielse. Piräus. Minnen från franska occupationen. Themistokles’ graf. Behof af en jernväg. Poros och dess lejon. Trözén och dess orangelundar. Vinskörden. En grekisk husmoder. Poros’iska flickans hemgift. Åter i Athén. Politisk jäsning. Syriska flyktingar. Grekernas stora idé. En ändå större. I mitt hem. Ny utflykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gi ekland och dess öar.
83
famn. Från bergets höjd sluttar den på terrasser, såsom
på jettetrappsteg, ned mot hafvet. På en af de öfversta
terrasserna, från hvilken man kan öfverse den trånga
skuggrika dälden med sina mörka pinielundar längs
klippväggarne och har fri utsigt af det ljusblå hafvet, som likt
en himmelsspegel utbreder sig derutanför ända bort mot
horizonten, slogo vi oss ned för att — äta frukost.
Du, min L *, torde redan hafva anmärkt, att jag är
särdeles lik Homer — derutinnan att jag aldrig glömmer
att tala om "den läckert beredda måltiden", som förfriskar
de resande på färden. Det får du äfven härefter vara
beredd på, utan att beskylla mig för härmningslust.
ReB-lifvet skärper aptiten, så att. äta och dricka hörer
väsendtligen till resans betydande tilldragelser, denna må vara en
Odyssé eller en resa sådan som min. Men derutinnan är
jag bestämdt olik de Homeriska hjeltarne, att jag icke
älskar långa måltider, "från solens uppgång till dess
nedgång , utan så korta som möjligt, icke öfver en
halftim-mas tid. Endast sådana äro poetiska. Vår frukost var
af denna art. Vi sutto i skuggan af en orangelund på
terrassen öfver pinielunden, och till tallrickar hade vi
trädens glänsande löf, så stora voro dessa. Friskt vatten ur
"lifsens källa", de kostligaste fikon, drufvor m. m.,
morgonluften, utsigten från den svala skuggiga dalen, hvad
kunde man önska mer? —
Med kapten Koumelàs gjorde jag sedan en
fotvandring öfver ön, för att se dess märkvärdigheter. Främst
bland dem är det gnmla Poseidons-templet för dess läge
och dess minne, såsom Demosthenes’ sista fristad. Läget
i midten och på höjden af ön är, såsom det af alla
grekiska tempel, utmärkt och symboliskt både för den höga
platsens skull, och derföre att det kunde skådas, äfven på
afstånd, från många håll. Af det gamla templet ser man
endast en omkullfallen pelare och några stora hvita
marmorblock, som troligtvis begagnats till grunden. Allt
annat, af värde, har längesedan blifvit bortfördt till Athén
och till andra städer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
