Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. I Thessalien. Återblick på resan. Eubea. Chalkis. Euripos. Lamia. Thermopyle. Æta och Othrys. Oreos. Amaliopolis. Anblick af Pelion och dess 24 städer. Volo. Grekiska konsulns hem. Pelions helsning. En dag på berget. Turkstaden. En turkisk Aga. Lemningar af Pagasä. Utsigt af Jolchos. Äldsta minne och nutids lif. Thessaliens tillstånd. Meteorerna. Blick mot Olympen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gi ekland och dess öar.
111
sällskap under det ensliga lif, till hvilket han 6å tidigt
dömt sig, troligen emedan han är äregirig och eftersträfvar
Diskopsvärdigheten. Ty ehuru prester af lägre rang få
gifta Big, måste biskoparne vara munkar, och endast
munkar kunna bli biskopar. Den Thessaliska munken var en
liffull, älskvärd ung man, den äldsta af fem bröder i en
fattig familj. Han beskref Thessaliens berg såsom mycket
rika på medicinska örter, hvarmed Thessaliens "kloka
qvinnor" böta många krämpor och skador säkrare än
Æsku-laps, vid akademier promoverade söner. Bergsslrömmarne
rulla nedåt slätten stenar, som innehålla värdefulla
mineralier. Mig skänkte han ett par stenar, af hvilka den ena
anses innehålla guld, den andra åter, af gulaktig färg,
brinner och luktar som svafvel, då den kommer i kontakt
med elden.
Får den unga munken lefva, så spår jag att han
skall bidraga till Thessaliens ära, liksom hans landsmän
Oekonomos och Rhigas, och helt visst kommer han att
göra dess naturrikedomar bättre kända än de nu äro.
Han hade äfven besökt Meteorklostren, och sade att
innevånarne i dessa högt uppsatta menniskoburar "tillbringa
lifvet med att bedja, äta och sofva." Han ställde dem
icke högt. Om några årtionden torde Meteorerna bebos
endast af korpar. De ha öfverlefvat sin tid.
Hvarken Thessalien eller Epirus ha några sköna
ruiner. Men vid det äldsta Hellas’ vagga vakar dock ett
minne, skönare än alla tempellemningar, det nemligen af
makan, som gaf sitt lif för att rädda sin makes. Sagan
om Alkestis och Ailmetus, kungaparet i det gamla Plierä,
måste hafva någon historisk grund. Den är för skön att
vara blott en dikt, och framställer på talande sätt den
högre ståndpunkt, som den grekiska qvinnan intager genom
det förhållande inom äktenskapet, som särskiljer grekerna
från österlandets öfriga folk. Fasan för döden, som
genomgår den grekiska åskådningen, och som Euripides starkt
framhållit i sitt drama öfver delta ämne, förhöjer än mer
Alkestis’ offer för en man, hvilken bredvid henne framstår,
Bom — vi måste här tala kungligt svenskt, — som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
