Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 44. Minnesbeta från Delphi. Morgonridt till Arachova. Parnassen, dess äldsta fester och nyaste muser. Det fatala vägmötet. Inträde i Livadien. Middagsrast. Åsyn af Parnassen. Gästfrihet i Libadia. Lethes och Mnemosynes källor. Trophonios’ håla och Pausanias skildring. Ridt till Thebe. Sista anblick af Parnassen. Ett Thebanskt hem. Thebanska minnen och utsigter. Polyokandoro. Grekiskt Khan-lif. Stormig hemkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
167
och armar felas. De naturliga gångar och trummor,
"Ka-tabothrer" kallade, uti traktens kalkberg, genom hvilka
kanaler sjön uttömmer en del af Bitt vatten i hafssundet
emellan Böotien och Eubea, och hvilka fordom blefvo
sorgfälligt underhållna af konstens hand, ha sednare vårdslösats,
hvarföre vattenflödena om vintern till Kopais från
Kephis-sas och andra källor allt mera stagnera i denna Bjö och
göra nejden osund. Derföre ock är hela den stora
odlingsbara trakten deromkring oodlad och obebygd. Den
liar dock förr burit konunga-städer och Apollo-tempel.
Norr om Kopais ligga två djupa, riktiga sjöar, Hylä och
Paralimna, som äro rika på fisk, men som, jemte Kopais,
ha den ovanan att öfversvämma om vintern, troligtvis i
följd af Katabothrers tillstoppande. Traditionen förtäljer att
sådant skett en gång i följd af en brodertvist, och att
hela nejilen då, ända till Parnassen, stått under vatten. De
lärda afleda från denna tid den grekiska traditionen om
syndafloden, Deukalions och Pyrrhas räddning i en ark på
Parnassens topp. Några af de stenar, utaf hvilka de på nytt
skapade menniskor — en mycket opoetisk saga — sägas
ligga qvar i denna nejd såsom stenar, men ha en stark lukt
af menniskohud, — en ganska dum Bägen, såsom jag
tycker, med (eller utan) herrar Philhelleners tillåtelse!
Om morgonen mötte vi flera flyttande zigenar-hushåll,
som drogo till Lebadia, qvinnor af vild skönhet med vildt
hängande hår, ledande mulåsnor eller hästar, lastade med
barn och bohag, tält och obeskrifbara ting. Dessa
nomader synas blomstra synnerligen i denna nejd. På
eftermiddagen sågo vi Thebes hvita murar lysa mot oss ur skötet af
fjerran kullar; men det syntes mig såsom en oändlighet att
hinna dit på den ödsliga vägen och på en kamel, sådan
som min. Stigen var i öfrigt god, och en skön syn följde
oss hela dagen, som jag ofta inåBte vända mig om att betrakta.
Det var Parnassens sköna, sollysta kupol. Emellan dess
öfre och nedre del hade en silfverhvit sky lägrat sig, lik
ett bälte, på hvars midt reste sig en char med hyenden
af mjuka högmoln. Så ovanlig och så poetiskt vacker
var denna tafla, att det var mig litet svårt att icke tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
