Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 46. Under Januari månad. Theseus-platsen. Två fester. Grekiska tablåer. Öfverraskande dödsfall. Kungen och de nya kamrarne. Stigande knot och hotande tecken. Schweitziska sorgehemmet. Påskdagen i Athéns protestantiska kyrka. Fest vid Liossa. Syn af Athéna-dalen från Kolonos. Promenader i den gamla staden. April månad. Om den grekiska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
191
och promenaderna äro denna tid så dammfria, att det är
en lust att vandra. Också gör jag långa fotvandringar,
stundom ensam, stundom med herr H * *. På den
grekiska nyårsdagen gjorde vi tillsammans en nyårsvisit; —
gissa till hvem? Till den nära lOOåriga patriarken och
chefen för Synoden i Athén — oförlåtligt att jag omöjligt
kan komma ihåg hans namn. — Min vän och värd herr
H * *, brukar vanligtvis uppvakta den gamla herrn hvarje
nyårsdag, och som jag hört honom omtalas både för hans
långa lif och patriarkaliska dygder, — hvaribland hans
nykterhet, så att han aldrig smakar vin, hans tarfliga
lefnadssätt m. m., fick jag lust att se honom och bringa
honom min lyckönskan till ett långt lif o. s. v. Jag
förskaffade mig också en bukett friska rosor ur Papa
Kaffa-rellis trädgård, och dermed utstyrd begaf jag mig i vagn
på den högtidliga uppvaktningen till den vördnadsvärde
patriarken. Komna upp i hans klosterlika boning, fördes
vi in i en stor sal, tarfligare kunda ingen landtprest hos
oss ha den. En ung, treflig flicka bad oss sitta ned ;
"hennes onkel tog sin middagslur". Om en stund inträdde
han, och mina illusioner flögo sin kos. Ty väl var
gubben märkvärdigt kry och af blomstrande ansigtsfärg i
förhållande till sin höga ålder och sitt stora gråa skägg, men
såg derjemte så vresig och, jag måste säga det, så simpel
ut, att jag stadnade halfvägs i min djupa nigning för den
goda prelaten, som helt visst hade i otid blifvit väckt ur sin
middagsro. Mon ban aktade hvarken på mig eller min
nigning, och mina rosor, dem tog han och — slängde
ifrån sig. såsom annat skräp, på ett bord vid väggen.
Det var ’ slet ingen fornöielse" vid den bekantskapen. Och
bättre Vef det ej under den oundvikliga trakteringen med
glykb och tschibuk, som följde. "YVassilisis Papa" var
något för den gamla prelaten, jag intet, knappt en
menniska. Så tycktes det på den goda gubbens min. Jag
gjorde dock för honom en rätt artig hälsning till afsked,
och herr H** tolkade min tillfredsställelse att i den gamla
biskopen ha sett en af den grekiska kyrkans äldsta, nu
lefvande patriarker. Detta framkallade hos den gamle för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
