Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 46. Under Januari månad. Theseus-platsen. Två fester. Grekiska tablåer. Öfverraskande dödsfall. Kungen och de nya kamrarne. Stigande knot och hotande tecken. Schweitziska sorgehemmet. Påskdagen i Athéns protestantiska kyrka. Fest vid Liossa. Syn af Athéna-dalen från Kolonos. Promenader i den gamla staden. April månad. Om den grekiska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
197
6:te Två unga qvinnor i hydriotisk drägt, tankfullt
stående vid en brunn.
Båda dessa taflor ur det grekiska hvardagslifvet voro
vackra och naturtrogna.
En ung grek, grefve Roma, adjutant hos konungen,
var artisten för den lefvande och lyckade framställningen.
En högst underhållande afton!
Pil denna glada afton följde en sorgepost. Nästa
morgon red den unge baron M * * förbi våra fönster,
stadnade ett ögonblick för att ropa till herr H * *: "fröken
Helène L * * är död!" och för att beställa om graf och
begrafning. Han var på väg till Anavryta, der det glada
hemmet plötsligen blifvit förvandladt till ett sorgehus.
Äfven den äldre familjefadern, herr L * *, ligger för
döden i samma sjukdom, som bortryckt hans dotter, meBslingen.
I Athdns societet väcker underrättelsen om den unga
Helène L * *s hastiga död ett allmänt deltagande, ty hon var
under förlidet års vinter en af de mest omtyckta och mest
blomstrande danserskorna på hofbalerna. Hon var blott
aderton år, såg ut som helsan sjelf, och tycktes kunna
räkna på ett långt och lyckligt lif, och — nu ha vi
bäddat henne i jorden på den protestantiska kyrkogården, der
blommorna slå ut som bäst, medan bon ligger kall och
stel, den unga, lefnadsglada flickan! Nästan hela
diplomatiska corpsen var närvarande. Regnet föll i sakta
droppar. Den vackra tyska sångchören sjöng:
"wie sie so sanft ruh’n
alle die seeligen!"
I Athén talar man om denna händelse som om den
största olycka, så för den unga flickan, som för familjen.
Man kan ej nog beklaga. Det är som om man bär ännu
icke kommit ifrån den gamla grekiska åsigten om döden
och skuggornas rike. I stället för dessa myriologer borde
man säga:
Lyckliga, unga flicka! Hon fick dö innan någon
bitter sorg stungit hennes hjerta. Utan långa, svåra plågor
fick hon, älskad och saknad, med vänligt minne af alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
