Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 48. Sista dagar i Athén. Den nya Arkadiska granen. Afskedsaudiens. Politik ännu en gång. Hvad vill, hvart går det nya Grekland? Gammalt och nytt. Grekiska nationaldygder och fel. Handelsförhållanden. Afresa. Sista syn af det gamla Hellas. Den klassiska bildningens rum. Cap Matapan och Cerigo. De Joniska öarne. Farväl Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
Fyra tiondeåttonde stationen.
vinbär, gtickelbär, tulpaner, en mängd buskar och blommor,
som försköna våra trädgårdar, bär växande vildt. Mig
ha de välvilligt försett med en qvist och frön af det nya
trädet, som jag gerna ville se växa pa Sveriges jord.
Dessa frön äro mycket oljerika och oljan välluktande.
I går hade jag min afskeds-audiens hos Drottningen.
I enkel klädsel och under tète-å-tfete-samtal i sitt kabinett
är hon den älskvärdaste af qvinnor. Man glömmer
drottningen och ser blott en liflig, behaglig, tänkande qvinna,
som yttrar sig oförbehållsamt, och till hvilken man känner
sig ovillkorligt dragen att tala äfven så. Mer än en gång
har jag kännt mig frestad att taga mod till mig och att
uppriktigt tala med drottningen om hvad som kommer till
mina öron, om missnöjet i landet och hvad jag utaf egna
iakttagelser tror deraf vara berättigadt. Jag är
fullkomligt viss på att hon ej skulla taga det illa, och hon är
för ädel och för god på allt sätt för att föras bakom
ljuset af — sig sjelf och af de hofmän, som blott söka
hofgunsten och derföre ropa: "fred! fred" der ingen fred
är. Men — jag har alltid kännt mig afhållen utaf
något, som liknar den Sokratiska dämonon. Ej heller har
jag någonsin varit alldeles ensam med drottningen.
Ofver-hofmästarinnan , friherrinnan v. Plü3kow, ehnru behaglig
och icke generande, har dock med sig något, som
påminner om den etikett, hvilken Drottningens älskvärda abandon
kan låta glömma, och för att tala rätt öppenhjertadt med
någon behöfver jag vara ensam med denne. Denna gång
var drottning Amalia så behaglig, så intagande, att jag
måste instämma i M:me Lenormants yttrande om henne:
elle est pius que charmante; elle est séduisante! Och
M:me Recamiers fosterdotter bar domsrätt i 6ådana ämnen.
Dock lemnade jag drottningen med betryckt sinne. Jag
fruktar att hon går mörka dagar till mötes*). Genom ett
*) Få drottningar torde dock blifvit begåfvade med större
re-gentegenskaper än Drottning Amalia, och detta har äfven
visat sig under hennes sednaste regeringstid förliden
sommar (1861), då Kungen vistades vid ett bad i Tyskland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
