Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 48. Sista dagar i Athén. Den nya Arkadiska granen. Afskedsaudiens. Politik ännu en gång. Hvad vill, hvart går det nya Grekland? Gammalt och nytt. Grekiska nationaldygder och fel. Handelsförhållanden. Afresa. Sista syn af det gamla Hellas. Den klassiska bildningens rum. Cap Matapan och Cerigo. De Joniska öarne. Farväl Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 Fyra tiondeåttonde stationen.
derna. Englands välde, Englands ordnande hand! Det är
omisskännligt. England har för de Joniska öarne varit
hvad England ofta varit och är för omyndiga folk: en god,
klok, om än stundom alltför sträng, uppfostrande
förmyndare. Den Joniska republiken erkänner sjelf värdet af
denna uppfostran, men tycker att den nu bör upphöra, att
dess värf är fullgjort. Den vill vara af med sin
tuktomästare, rycker på sina band och säger: "jag vill vara fri
och myndig; jag är mogen dertill." —
Förmyndaren svarar : "not at all, — icke så långe
jag har makten i händerna."
Lilla Jonien biter ihop tänderna i sin vanmakt emot
öfvermakten. Jonien känner sig genom natur, nationalitet,
historia, språk, framför allt genom kärleken fästad — icke
vid England, utan vid Grekland, det fria, på nytt födda
Greklaud, med hvilket den vill göra gemensam sak och
dela gemensamma öden. *)
Hvem skall slita tvisten?
Lättast och skönast den makt, som är stor nog att
kunna våga låta rätt gå framför våld, och som, om den
ger sin ädla fånge friheten och Grekland en rättmätig
förstoring, icke kan annat än sjelf vinna, sjelf förstora sig
genom detta steg af en storsinnad politik — någonting
verkligen nytt under solen.
Säkert är att hvarken det fria Grekland eller dess
ännu fångna provinser och folk skola komma till ro förr
än de kommit till den politiska enhet, hvartill
naturförhållanden och historia beredt dem och vaknadt nationelt,
medvetande nu berättiga dem. Dittills skall deras
politiska tillstånd bli ett tillstånd af jordbäfningar. Men dit
måste det en gång, i godo eller i ondo, komma. Hvad
Gud förenat kunna ej menniskor, på längden, åtskilja.
Lef nu väl, sköna Hellas 1 i dina öars krans — ty så
ser jag dig framföreåt — med ditt frihetsälskande, kun-
*) Och huru allvarligt den vill det, bevisa sednaste rörelser
och resningar i de sju öarnes hufvud-ö, Korfü, och det horor jag
äfven af åtskilliga bildade Joniska greker om bord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
