Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 49. Venedigs barndom, mandom, ålderdom. Påfven och Kejsaren; Kejsaren och Påfven. En historia, som liknar en saga. Venedig och Milano. Nytt lif. Jernväg, national-beväring. Promenader. Fruntimmerna. Cavours död och sista ord. Följder. Comosjön. Natur och menniskor. Huru skall det gå? Cavours svar. Garibaldi i Peschiera. Panisk förskräckelse. Venedig än en gång. Gustaf Adolphs ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. Venedig och Milano. 1269
Lagun-öarnes befolkning gaf sig en republikansk
styrelse. Hvarje liten ö hade sin folkförsamling och sin
Tribun; dessa förenade sig, år 697, att välja en öfversta
anförare, Hertig eller "Dux" — Doge. Folket hade den
lagstiftande makten, tribunerna eller adeln domare-makten,
den verkställande utöfvades af dogen, väld för lifstiden.
Dogen var republikens president.
Fiskarebåtarna hade växt till stora skepp och galerer.
Handel och sjöfart gjorde republiken rik. Rikedom,
företagsamhet och ärelust gjorde den mäktig. På Rialto (rivo
alto) hade den först befästat sina hyddor omkring den lilla
kyrkan San Jacopo. Ett par århundraden sednare antog
den S:t Marcus till sin skyddspatron, tog till symbol ett
vingat lejon, utsträckte sitt välde vidt öfver hafven,
trotsade sultanen i Konstantinopel, påfven i Rom och kejsaren
på Tysklands thron. Och sultanen, och påfven, och
kejsaren, alla måste de buga sig för lagun-öarnes parveny,
hafvets beherrskarinna, den stolta Venezia. Hvem hon
gynnade, han blef den segrande. PåfveD och kejsaren
stridde; och påfven flydde till Venedig. Venedig antog
sig påfven. En dag kom då den stolte kejsaren Fredrik
d. I:te, "barbarossa", besegrad af Venedig och för att
återfå sin fångne son, böjde sitt hufvud under påfven
Alexander d. 8:djes fot. Och påfven satte foten på
kejsarens nacke med de orden: "på lejon och ormar skall
jag träda, och trampa på lejon och drakar!" — "icke för
dig ödmjukar jag mig, utan för S:t Petrus, som du
föreställer!" utropade kejsaren. — "För mig såsom för S:t
Petrus!" återtog påfven och stödde ännu en gång sin fot
på kejsarens nacke. Det skedde i Venedig, 1177.
Till tack för de tjenster Venedig gjort påfven,
begärde hon att af honom, såsom Guds representant på
jorden , få uteslutande herradöme öfver Adriatiska hafvet,
hvars beherrskarinna hon i sjelfva verket redan, sedan
tvenne århundraden var. Och påfven gaf dogen af
Venedig en gyllne ring med de orden:
"Mottager den af min hand till ett tecken af ert
’ herradöme öfver hafvet. Förmäler eder samt edra efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
