Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 49. Venedigs barndom, mandom, ålderdom. Påfven och Kejsaren; Kejsaren och Påfven. En historia, som liknar en saga. Venedig och Milano. Nytt lif. Jernväg, national-beväring. Promenader. Fruntimmerna. Cavours död och sista ord. Följder. Comosjön. Natur och menniskor. Huru skall det gå? Cavours svar. Garibaldi i Peschiera. Panisk förskräckelse. Venedig än en gång. Gustaf Adolphs ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
Fyra tiondeåttonde stationen.
domliga källa*) flödar der ännu; det unga paret på Villa
Giuliani är lyckligt, jag har varit lycklig, ocb alla turister
lika mig, skola vara lyckliga vid Como-sjön, i synnerhet
om de ha lyckan att finna der en värd och vän sådan,
som cavaliere Galbiati.
Åter i Milano, hvad skall jag säga dig mer om
Milano? om Dömen? ack nej I Det har så mången redan
gjort, det kan och skall så mången göra bättre än jag,
som dock, under mer än en stilla morgonstund, med
andakt njöt dess imponerande af ingen flärd störda,
högtidliga inre storhet och skönhet. Om åtskilliga vackra,
välgörande inrättningar? Icke heller det; ty, ehuru lofvärda,
upphinna de ej ännu dem i det nordliga Europa. Om de
sköna konsternas akademi? — Jag hade icke tid eller
sinnesro nog att se den såsom den förtjenar, och du kan
sjelf se så mycket "af den slags", och — jag måste nu
skynda ifrån Milano. Dock — ett förhållande, som synes
mig der egendomligt, måste jag omtala: det är den
öppenhet, den "abandon", hvarmed milanesarne meddela sig
öfver egna och andras enskildta angelägenheter, ofta de
allra innersta. Deraf uppkommer helt visst mycket
sqvaller och många ’’historier’’; men äfven mycket, som är
interessant för den, som älskar att studera menniskohjertat
*) C. Plinius den yngre, född i Como är 62 efter Ch. f., och
en af sin tids lärdaste, bästa och lyckligaste män, har beskrifvit
det märkvärdiga phenomenet af denna intermitterande källa i ett
bref till sin vän Licinius. Jag anför derur följande:
»Denna källa, född uppe i bergen, löper mellan klipporna
»och samlar sig i ett litet rum, som blifvit inredt till matsal.
»Här stadnar den litet och kastar sig sedan i Como-sjön. Dess
»natur är underbar; tre gånger om dagen växer den och aftager i
»bestämda mått. Du sätter dig till bords vid dess brädd, äter,
»och emellanåt dricker du af källans vatten, som är af allra
fri-»skaste slag. Emedlertid försvinner den och synes åter och sväller
»på bestämda tidsrum. Lägg på det torra stället i bassängen en
»ring, eller någon annan sak; småningom fuktas den och
betäc-»kes slutligen af vattnet».
Vår tids lärda män ha lika litet, som Plinius förmått utröna
orsaken till detta phenomen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
