Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 50. Genom Tyskland. Vid en graf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Tyskland.
293
ban led af den konflikt, i hvilken ban derunder kom med
sin regering, och hans hälsa led deraf så synbart under
de dagar jag såg honom i London, hans andedrägt var så
tung, att jag trodde honom ha begynnelsen till en
dödssjukdom. Och likväl, huru älskvärd var han ej, huru
mild och huld i sin husliga krets, huru god för mig, huru
tycktes han ej ha tid och deltagande för allt och alla
omkring honom! Jag minnes en afton, då hans fru och hans
döttrar foro bort på någon "party" och ban bad mig
stad-na qvar hos honom en stund. Han var opasslig och
syntes ganska trött; han satt i sin ländstol framför den stora
kaminen i salongen, och mottog så personer, som hvart
ögonblick kommo till honom, meddelande nyheter från
parlamentet. Under allt detta hade ban tid med mig, visade
mig en skön antik Camée med Jupiters hufvud af Phidias,
samt några dyrbara, antika mynt. Emedlertid tog man in
the, och han lät mig tillaga detta och servera honom, som
om jag varit hans syster. Behaget af denna stund i hans
närhet kan jag ej glömma. Han blef sedan sängliggande ett
par dagar. När jag återsåg honom var det vid en
familjefrukost i hans hus. Hans sinnesstämning var nu lugn och
klar. I anledning af något mitt yttrande öfver hans
framtida planer sade ban: "vi måste hvar och en i vår
ordning, bära facklan så länge vi det förmå, tilldess vi kallas
att öfverlemna den åt en annan!" Hans ögon tårades
dervid men hans röst var fast, hans blick stor och ljus, jag
ser den än i denna stund. Efter frukosten lifvade3 ban
mycket af underrättelser, som kommo till honom om
upptäckter i det inro af Afrika. På min fråga om tillvaron
af de s. k. månbergen i Afrika, svarade han lifligt: jag
har talat vid mannen, som hållit i sin hand snö på dessa
berg!" Bunsens själ var ett rum för universum. Hans
hem i London var ett slags museum, som antydde denna
universalitet. Trapporna pryddes af bildstoder af grekiska
gudar, i hans arbetsrum var ett skönt "Ecce-homo’ -
hufvud. Hans "Gott in der Geschichte" hägrade redan här.
Som statsman hade Bunsen en öppenhet i väsen och
yttranden af storartad karakter och hvaraf äfven jag, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
