Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 50. Genom Tyskland. Vid en graf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Tyskland.
295
sta afsked från det jordiska lifvet. Trogna vänner kring
hans dödsbädd hafva upptecknat de ord, i hvilka han, uti
en afgörande stund, lyftade sig öfver den långa sjukdomens
smärta, öfver allt smärtfullt och mörkt i lifvet och i
döden. Låt mig här för mig och alla dem, som läsa detta
blad, återkalla dessa hans afskedsord — en kärleks- och
segerhymn sådan man sällan får höra den från en döendes
läppar.
"Bunsen önskade att få lefva längre för att kuuna
fullända sina påbegynta arbeten. En natt blef det honom
tydligt att detta icke var Guds vilja. Han uppreste sig
ifrån sin stol och utropade: "Herre, i dina händer befaller
jag min andel ’ Derpå lät han kalla till sig medlemmarne
af sin familj och sade till dem: "jag känner att en stor
förändring inträdt i mina tankar, icke med afseende på
raiu odödliga själ, icke med afseende på Jesus Cbristus,
min enda Frälsare, utan i afseende på min kropp. Jag
känner att jag dör 1"
Härpå välsignade ban sina barn, uttalade i de mest
rörande uttryck sin kärlek och tacksägelse till sitt lifs
följeslagerska och sade: "i dig älskade jag det eviga!"
Derefter utbrast han i välsignelser öfver sitt fädernesland,
öfver Preussen, England, bela verlden, öfver sina vänner,
sin aflidne välgörare Niebuhr. Ilan tackade med största
hjertlighet sina tjenare för deras trogna vard, och fortfor
sedan, med förklaradt ansigtsuttryck: "oaktadt mina
svagheter och brister, har jag dock eftersträfvat hvad som här
"nere är ädelt. Men min bästa erfarenhet är att ha lärt
"känna Jesus Christus. Jag lemnar verlden utan att hata
"någon. Nej, intet hat! Hat är något gudlöst. O! huru
’’godt att från denna höjd se ned på lifvet! . . . Man
för-"står då hvilken dunkel tillvarelse vi ha haft på jorden.
"Uppåt! uppåt! Det blir ej mörkare, utan ljusare, ständigt
"ljusare. Jag är nu i Guds rike. Hittills var det blott
"en förbidan.
O Herre, huru sköna äro dina tält!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
