Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 51. I Sverige. Första intryck. Behållning. I hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
Femtiondeförsta stationen.
var godt" låg i Sverige, kände mig färdig att utropa: "det
ligger der ännu I"
Det varade en tid innan jag rätt kunde besinna mig
på hvad jag sett och hvad jag såg. Men lugnare dagar
kommo, och hösten, vintern, och tid nog till besinning.
Mycket ha de likväl ej förändrat i den första tidens ljusa
syn.
Af de flera länder, under olika himmelsstreck, som
Gud låtit mig sc på jorden, har jag dock ej sett något,
som jag finner, på det hela båttre lottadt än Sverige, så i
naturskönhet, som i vilkoren för lifvets hälsa och lycka.
Och af de flera folk, som jag besökt vet jag intet, som i
detta ögonblick, går så harmoniskt framåt, som det
svenska. Jag säger: i detta ögonblick!"’ Ty man måste
erkänna det, Sverige gynnas för närvarande af ett icke
vanligt förhållande, nemligen en sällsynt harmoni, en
hjert-lig öfverensstämmelse emellan regering och folk, hvilken
icke skulle kunna finnas utan ett mer än vanligt mått af
redlighet, god vilja och godt förstånd hos konungen och
hanB råd. Sådant är icke alltid att påräkna. Ej heller
skall den gamla inenniskofrestarcn, upphofvet och roten till
allt ondt, sjel/viskhelen — i nya former alltid den gamla
ormen, — uraktlåta sitt nidhöggs-arbete, och det skönjes
äfven nu! — — —
Men något har Svea folk vunnit, som det icke
lättli-gen skall förlora, något, som icke skall gå tillbaka, och
som gör det, likt en myndig man, i stånd att sjelf välja
sin del, sjelf bestämma sitt öde. Huru ädelt, huru godt
Sveriges kan blifva känner jag nu klarare, bättre än någonsin.
I den stora folkfamilj, uti hvilken alla nationer på
jorden äro kallade att vara medlemmar, har hvar och en
sin särskildta uppgift, sin rol, sitt rum, liksom sin
egendomliga karakter och sitt ideal. Att fatta detta och
upphinna det, i förbund med de öfriga folken, för eget och
för bela menniskoslägtets bästa, det är för hvarje nation
det högsta. Ett litet folk kan bli stort derigenom; ett
litet land få ett oberäkneligt inflytande. Yttre storhet
gäller föga i verldens högre historia. Fredens idrotter verka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
