Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
röken qväfva henne, och jag blifva den enda arfvingen,
Gud vare lof att detta mitt hus tog eld. Det är högt
assureradt och kan ej räddas. Den f-de Norling
väsnas med slangen som en galning. Om han visste att
jag hade diverse tjärpytsar och målarkoppar i ett
kontor i andra väningen, sà skulle han akta sig att stå
läugiv bår i kölden, ty bara lågan ined Guds hjelp, eller
kanske buttre .satans hjelp kommer dit, så kunna ej
hundra slangar rädda huset. Stackars Anna, hon måste dö
i elden: Nä ja, dá slipper hon friare, som plundra henne,
och så from som hon var, kommer hon nog i himmelen.
— livad pratar ni lör rysliga saker? — utropade
härvid en ung man, som vid porten var sysselsatt att
fasta en lina kring en rykande stock, som skulle
bort-halas, men detta oaktadt hade haft tillfälle att höra
gubbens förskräckliga ord.
— Förlåt, min herre, — svarade den gamle med
darrande röst, — jag är alldeles yr i hufvudet, och vet
ej hvad jag pratar.
— Knalla er i väg, — sade den unga mannen,
— ty snart skall ingen kunna komma fram här på
gatan.
— Res upp en stege mot väggen till det brinnande
huset, — hördes nu Norling ropa, — men skynda, ty
en menniska måste räddas.
Vi riktade våra ögon till andra våningen, dit elden
nu hunnit, och här mötte oss en förfärlig syn. Lågorna
trängde redau ut genom gafvelfönstren, utom två af
dessa i midten. I ett af dem syntes ett fruntimmer,
.sträckande händerna mot folket och gifvande ifrån sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
