Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
höga rop. Uon var i ordets bemärkelse kringränd al
lågor, och en förskräcklig död väntade henne, vare sig
hon stannade eller hoppade ned i den branta gatan, sont
dessutom var uppfylld af sprutor och andra mobilier.
Ktt ögonblick tycktes hon vilja hellre välja fallet än
lågan, ty hon fastband ett lakan vid fönsterbågen, men
hejdades af Norling, som ropade:
— Hoppa ej ned, ty ni dör ovilkorligen, utan vänta
ett par minuter.
Hon lydde, men dessa minuter måste hafva varit
årslånga, och hon glömde dem aldrig heller under hela sitt lif.
Stegen stod snart upprest, men den räckte oj
fullkomligt ända upp till andra våningen. Det fattades ett
stycke. Hvem skulle nu töretaga den vådliga färden pà
denna stege? Lågan närmade sig allt mer och mer, rök
och gnistor bidrogo att försvåra uppgången, och
huruvida stegen hade tillräckligt fäste mot inuren tillä
nedstigandet skett, det blef en annan fråga. Helt hastigt
visade sig den unge mannen, som varit sysselsatt vid
porten och hört gii igbukens monolog, på stegen och mera
sprang än gick uppföre densamma. På den runda blanka
hatten och den korta kavajen samt de vida
underkläderna kunde man se att det var en sjöman, och i denna
öfvertygelse stärktes man ännu mera genom vigheten
och säkerheten i mannens alla rörelser. Hafvets söner
äro vana vid spatserfärder i luften, och när
hafselementet visar sin vrede, får man ej darra på foten eller blifva
yr i hufvudet. Fortare ån jag hinner berätta var den
raske sjömannen uppe vid stegens öfversta topp, och
det var hög tid, ty lågan hade nu letat sig in i det rum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
