Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
ej kunde mera af nämnde bibelställe. Elin vände sig
om och yttrade:
— Farbror hade bort blifva kolportör i stället för
rådman.
— Sådu talar,barn. Herrans apostlar äro stora män,
men jag en ovärdig tjenare.
— Sä borde farbror alltid tala, ty åi må» farbror
sanningen, — yttrad* Bull med allvarlig stämma. —
rtid lemnar jag nu farbror at sina betraktelser oeh
skyndar ut i naturen Kr att höra foglarnas qvitter och
stiöininins forsande. Ju mera jag betraktar himmelen,
solon, blommorna, och inanda* sommarn* sköna luft, ju
närmare tycker jag att Gud är; men ju mera farbror
ined sitt tal vederqvicker mig, ju kallare kännes det
krin;.’ mitt hjerta. Men innan jag gar, ännu en Fråga:
har farbror sökt upp den unge mannen, som vågade sitt
lif för inin skull, och tackat honom*
— Kära barn. icke känner jag honom.
— Beskrifningen om hans ädla handling stod i alla
tidningar för en tid sedan. Han heter Alfred Winckler
och bor vid Katarina kyrka, säger adresskalendern, som
ligger på farbrors skrifbord.
— Nåväl, jag skall taga reda pa honom framdeles,
efter du sa vill. men annars bör nian göra det goda utan
hin.
— Han fordrar troligen ingeu lön, men w äro
skyldiga honom tack sa länge vi lelva, åtminstone jag, —
sade den unga flickan med strålande ögon, — denna
ohyggliga natt står ännu framför mitt inre Jag ryser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
