Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
måtte vaga lifvet för 100 rdr. En flickslinka mer eller
mindre kan vara detsamma.
— Han var just ej mycket älskare af könet, denne
unge man — inföll Elin småleende, ty hon trodde ej ett
ord af hela farbrodrens berättelse. — Skulle farbror
emellertid ej stannat qvar vid elden och hört efter mig?
— Du glömmer hvilken kall natt det var och att
jag var öfver 60 ár gammal. Jag fick yrsel och måste
tala vid ett par beskedliga menniskor, som ledde raig
från stallet, och jag öfverlemnade die i Guds milda
händer.
— Hvarföre inblandar farbror alltid bibelns heliga
läror och Guds dyra namn i ert hvardagstal? Det är
syndigt, enligt min tanke.
— Stackars Elin, som så kan tala. Vet du ej, att
vi alltid skola halva Herran när oss och hans namn på
våra läppar.
— Jag trodde att vi skulle hafva Gud i vårt
hjerta.
— Visserligen, «raen deraf hjertat är fullt deraf
talar munnen» säger Matth. kap. 12 och versen 34.
— Men tänk om hjertat är falskt, då komma
äfven falska ord derifiån, och vår frälsare ropar ve! öfver
alla skrymtare.
— Deri har du mycket rätt, lilla Elin, ty, säger
Han: »Ve eder, skriftlärde och fariséer, I skrymtare,
som tillsluten himmelriket för menniskon!, som uppäten
enkors hus, som» ... — den bibellärde stannade i sin
citat, vare sig att samvetet rörde sig en smula i sin
dyiga bädd af skrymteri och trälaktig fruktan, eller han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
