Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Matmors friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johannes och Stafva hade varit »läskamrater», setat midt
emot hvarandra på bänkarne hos gamle prosten, bjudit
hvarandra på kringlor och sockerpinnar och »stått på gången» ihop.
Varmt blod och röda kinder, svebiliskan och bibliskan,
starka armar och klara ögon, så långt voro de lika; men
Stafva var »körkevärdens gräbba» och Johannes bara en
»backstuhere». Det hade aldrig »varit något dem emellan», de
voro ju bara barnen; men Stafva önskade i sitt hjärta, att
de unga rusthållarsönerna, hvilka voro hennes jämlikar, skulle
sett ut som Johannes i Fållen, och Johannes, ja ... Johannes
han slet ondt om dagen som tjänstedräng och lät ingen
hopplös längtan grumla sin välbehöfliga nattro.
När Stafva var 19 år, kom säteriägaresonen i Grönåkra
och friade. Han var klenare till växten än Johannes, benen
voro lite skefva och så hade håret råkat att bli en smula
rödt, men det var en snäll gosse i alla fall och de voro bara
två syskon på det stora hemmanet, så att »vurnen» var god,
och så gifte sig han och Stafva annandag jul.
Han råkte te å ha fått Johannes te tjänstedräng hösten
förut; men Stafva fruktade Gud och väfde dräll och höll sin
Sven i ära och giorde inga jämförelser. Fast nog kan det
hända att ostskifvan på läskamratens »merafton» blef tjockare
än den egentligen behöft.
En gång på ätterhösten när di fått in all säden och
potatisen ur jorden, förkylde Sven sig och dog. Sorgen och
tolfhålakringlorna voro stora, och Stafva lät måla ett grant
svart och hvitt träkors med farsnamn och gåranamn och mång
edeli granna psalmverser och brinnande hjärtan, för Sven
hade alltid varit snäll vid henne. Om en inte räknar att han
hade tyckt att det kunde vara nog med en sötost, en
pannkaka och tre siktekakor till förningsmat till fasters begrafning,
men Stafva lagade en brynost också, så kan en säga att där
inte hade varit något kif i deras äktenskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
