- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
3

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Matmors friare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Johannes blef kvar på gården, kallades »rättare» och
skötte om allt på bästa vis.

När det hade gått en tid fram på sommarn, kom där
friare till änkan, för hon var bara tjugofyra år, och Svens
syster var utlöst från säteriet och inga barn hade hon, så
att det var nog det raraste gifte en ville tänka sig i sju
körksocknar.

Först var där gamle prostens Efraim, som gått igenom
landtbruksskola och hade sämskskinnsväst och långstöflar och
allt annat, som behöfs till att bli en bra jordbrukare. Utom
jorden förstås.

Herr Efraim jagade hare hvarenda dag, och alltid blef
han trötter och måste hvila sig lite när han kom till änkans
gård. Och så satt han på sofflocket och sträckte ut
långstöflarne och tog sig på sämskskinnsvästen och suckade:

— Ack, mor Stafva, om hon visste hvad jag känner här ...

Och Stafva stannade spinnrocken och tittade rysligt vänligt
på herr Efraim och sa till tjänstegräbban:

— Stina, ta hit flaskan och rör ihop en besker te herr
Efraim! Stackare, han har förkylt sin mage. Pepparn står
i fönstret, ditt blindstyre!

Då blef herr Efraim ledsen och gick hem till gamle
prosten och sa:

— Pappa, ja’ kan inte! Hon är alldeles för rå, hon fattar
inte mina känslor.

Herr Efraim hade inte väl fått långstöflarne af sig och
satt sig i prästgårdssalen hos sin mamma, så kom adjunkten
på sockenbud vägen förbi Grönåkra och måste nödvändigt
in och se hur unga mor Stafva hade det. Då bullades
där upp med äggpannkaka och sylta och refbensbjäll och
hallonsaft.

Och adjunkten skar för sig och hällde på hufvudet och
slog ättika och peppar på syltan och talade om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free